Jag tycker själv det är intressant att läsa om hur andra går till väga för att skriva en roman eller novell. Det verkar finnas hur många sätt som helst och jag tänkte berätta hur jag gör. Det är inte någon noga uttänkt strategi, jag har bara alltid gjort på ett visst sätt utan att fundera särskilt mycket över det. Efter att ha publicerat tre romaner och medverkat i ett tiotal antologier känner jag inte att jag behöver byta metod. Jag trivs och levererar.

Det första som nästan alltid kommer till mig är en titel eller en första mening. Ibland dyker de bara upp utan anledning och ibland inspireras jag av en plats, musik eller ett föremål. Kring titeln/meningen växer sedan en historia fram. Jag brukar tänka väldigt länge på min berättelse innan jag börjar skriva. Allra bäst tänker jag under långpromenader, helst med musik i lurarna. Karaktärer och lösryckta scener kommer till mig och så småningom har jag hela historien ganska klar för mig. Det är då det är dags att plocka fram datorn och börja skriva.

Förutom datorn och programmet Scrivener som jag trivs väldigt bra med, använder jag block och penna för anteckningar fyllda med symboler och pilar som inte är vettigt för någon annan än mig själv. Skeenden som jag lägger in längre fram i manuset kan kräva att jag ändrar något i början. För att kunna fortsätta framåt skriver jag ned det i min anteckningsbok för att ändra senare.

Ett tag testade jag med att skriva på schemalagda tider med krav om ett visst antal ord, men det fungerade inte alls för mig. Jag har läst det skrivtipset många gånger, men vi är alla olika och det gäller att hitta sin egen metod. I mitt fall blev det fullständigt meningslöst att tvinga mig själv att skriva 2000 ord om dagen som sedan inte gick att använda. Jag skriver hellre kortare snuttar som jag är nöjd med eller låter bli att skriva helt under en längre period och sedan kör ett maraton flera dagar i sträck. Då kan jag också avsluta sessionen med känslan av att ha åstadkommit något som fört berättelsen framåt

När ett grundmanus äntligen är skrivet är det redigering som gäller. Om och om igen går jag igenom texten för att ändra, flytta om, stryka, skriva nytt och rätta till. Det är ett ganska slitsamt jobb fast samtidigt kul. Och frustrerande. Det är i den här fasen som jag ofta frågar mig själv vad jag håller på med egentligen. Är det värt all tid och möda bara för en bok? Tydligen tycker jag det för jag har hittills inte gett upp.

Slutligen är det dags att skicka till lektör. Personligen tycker jag det är bättre att låta en person med kunskap om lektörsarbete att läsa än att skicka ut till många testläsare som inte har mer erfarenhet än att de gillar att läsa och kanske också skriver själva. En duktig lektör ska kunna se min bok för vad den är och hjälpa mig att förbättra den utifrån just min författarstil. För många kockar inblandade tycker jag ger en sämre soppa, men som sagt, det här vad som fungerar bäst för mig. Andra gör annorlunda för det fungerar för dem.

När manuset kommer tillbaka till mig igen brukar vi diskutera tillsammans utifrån lektörens noteringar. För min del känns det inte givande att bara få massa kommentarer. Deet kan vara så att något som jag tycker är viktigt för boken inte framkommer och nu får jag möjlighet att förklara det. Tillsammans hittar vi lösningar på sådana saker. Och sedan är det bara att fortsätta redigera. Lektören läser igen för att kolla att manuset nu fungerar som det är tänkt.

Den sista biten är den tråkiga, men ack så viktiga, korrfasen och även här behöver jag hjälp. Det är verkligen väldigt svårt att hitta alla små förargliga fel för hjärnan fyller automatiskt i saknade ord och bokstäver. I det här läget är jag så trött på min egen text att jag inte ens vill ge ut romanen eller novellen längre. Med mycket kaffe och en hel del choklad till tröst tar jag mig igenom det sista stadiet också. Till min stora förvåning har jag så småningom ytterligare ett färdigt verk.

Just nu jobbar jag med grundmanuset till min fjärde roman. Det känns väldigt spännande att ha börjat på en ny berättelse. Förhoppningsvis kan den ges ut någon gång under 2021, men det får ta den tid det tar. Det viktigaste är att boken blir så bra som det är möjligt och att jag under skrivprocessen utvecklas som författare.