Den fjärde februari 2025 började som en vanlig dag för de flesta. Ingen, förutom en person, kunde ana att den skulle övergå till en fruktansvärd tragedi. Det är nog få som kommer glömma den här dagen. Sorgen når ända in i hjärtats djupaste vrår.
När det ofattbara sker
Jag var på väg till min mamma i Örebro för att fira hennes födelsedag. På vägen dit passerade jag gärningsmannens lägenhet en halvtimme innan dådet. Det förstod jag efteråt, när adressen blev känd. Allt var som vanligt. Det skulle bli en rolig dag. Hos mamma står radion på. Nyheterna som når oss är ofattbara. En skolskjutning. I Örebro.
Det har tagit flera dagar att processa det som hänt. När Risbergska en gång i tiden var ett gymnasium hade jag vänner som pluggade där. När det blev vuxenutbildning hade jag också vänner som gick där, bland annat en vän som läste in svenska högstadiet och gymnasiet, för att sedan studera vidare till undersköterska. En fantastisk prestation av en person som inte fått mycket utbildning i sitt tidigare hemland.
De här människorna som miste livet hade drömmar och planer. Ville bygga en bättre framtid för sig själva och sina familjer. Jag läste in gymnasiet som vuxen och vet vilket stort steg det är. Godkända gymnasiebetyg öppnar många dörrar för vidare utbildning. Det är början på ett nytt kapitel i livet oavsett bakgrund.
På söndagen besökte jag minnesplatsen. Vi det tillfället fanns varken kungligheter eller politiker på plats, däremot en strid ström av människor som berörts direkt eller indirekt. Värdigt och under tystnad lämnades blommor och tändes ljus. Där fanns också brev och gosedjur.
Jag tände mitt ljus och placerade det på den leriga och ojämna marken. Det lutade sig mot ett annat ljus som för att söka stöd i den svåra stunden. Orolig för att det skulle slockna höll jag ett öga på det. I den stunden var det väldigt viktigt för mig att just mitt ljus brann. Ett märkligt fokus som kanske fungerade som ett litet skydd mot andra, sorgsnare tankar.
När fler ljus tändes och omringade mitt förlorade jag det ur sikte. I sorgen enades vi och blev ett. Jag hoppas att vi kan ta med den känslan in i tiden som väntar oss.
Jag vill framföra mitt allra varmaste deltagande till de anhöriga.
Vem äger ett land egentligen? Är det ens möjligt att äga bitar av den jord som människorna delar med andra djur och oknytt? Är det den folkgrupp som var på plats först som har störst rätt eller de som kom sedan och tog över med våld? Har de som brukar jorden större rätt till den än de som vandrar? Har den rike mer rätt än den utan guld och pengar? Är det Gud som bestämmer och i så fall – vilken gud?
Konflikter om land pågår hela tiden i stor och liten skala. För mig är det i alla fall självklart att jorden är gemensam för allt levande och måste tas om hand. Ingen har rätt att suga ut jordens resurser för egen vinning, men naturligtvis skulle jag bli upprörd om en främling bestämde sig för att bygga ett hus i min trädgård.
Det här med gränser och riken är ett tema i min kommande bok. Medan jag skrev manuset försökte jag sätta mig in i de olika aktörernas situation. SANDHÄXAN FRÅN IRJ utspelas i Yddrios och den här gången i ett land som kallas Irj. Som vanligt i Yddriosböckerna är kejsardömet Tebidiar störst och starkast, fast det betyder inte alltid bäst.
Jag skriver på svenska och jag skriver fantasy. Det har länge funnits ett motstånd bland fantasyläsare att läsa svensk fantasy. Hur många gånger har jag inte hört frasen ”jag läser bara på engelska”. Det synsättet har börjat förändras och jag tror det beror på två saker. Dels det ihärdiga arbete som författare och mikroförlag har lagt ned på att sprida sin utgivning under många år, dels på att det publiceras allt fler högklassiga fantasyböcker skrivna på svenska.
Vikten av ett språk
Personligen kan jag inte alls förstå varför det är bättre att läsa på engelska. Varför inte både och? Jag läser gärna på engelska ibland för att hålla språket vid liv och för att jag tycker det är fantastiskt att förstå fler än ett språk. Svenska är ett vackert och ordrikt språk även om många hävdar motsatsen. Det fungerar alldeles utmärkt för alla genrer.
För mig är det otroligt viktigt med språk och det är ingen slump att jag jobbar med kommunikation, även om vägen dit varit lång. Jag hade fyllt 30 och fått barn när jag påbörjade en utbildning till informationsproducent som jag sedan följde upp med en yrkesutbildning till informationsdesigner. Kort sagt jobbar jag numera med text och grafisk form för tryckta och digitala medier. Författandet är (än så länge) en bisyssla.
Vad har det med svensk fantasy att göra kanske någon undrar? Jo, jag växte upp i en förort med en mindre bra grundskola, ingen av mina föräldrar hade någon högre utbildning, min mamma kom till Sverige från Finland i slutet på 60-talet som arbetskraftsinvandrare. Jag trivdes inte i skolan och gick ut nian med värdelösa betyg. Framtidsutsikterna var inte de bästa.
En ordbok och massa böcker
Jag önskade mig en svensk ordbok när jag var i yngre tonåren. Min mamma var snäll och köpte en till mig. Den står fortfarande i min bokhylla. Med hjälp av ordboken och allt läsande byggde jag upp ett stort ordförråd, utvecklade en hög läsförståelse och lärde mig att uttrycka mig i skrift. Mina föräldrar var med i en bokklubb en period så hemmets bokhylla fylldes av bland annat tidlösa klassiker.
Tack vare mina goda språkkunskaper lyckades jag utbilda mig som vuxen och dessutom starta en konsultfirma inom kommunikation. Det tror jag inte varit möjligt utan tillgången till litteratur redan från barndomen.
Nyansskillnader mellan olika ord, ordföljd, språkrytm, skiljetecken … Det är viktiga beståndsdelar för att öka tydligheten och njutningen av en text. När exakt rätt ord valts för att beskriva en situation eller karaktär fördjupas förståelsen och texten blir levande. Jag vill hela tiden lära mig mer.
Läs det som du tycker om
Genom att läsa och skriva berättelser i en genre som man tycker om utvecklas det egna språket. Fantasy var det jag tyckte allra mest om när jag växte upp och så är det fortfarande.
Läsare nämner ofta att språket i böckerna utgivna av mitt förlag är väldigt vackert och det gör mig otroligt glad. Jag vill verkligen bidra till att sprida läsglädje och höja statusen på svenska språket bland fantasyläsare.
Har du några tankar och åsikter om detta? Skriv gärna en kommentar.
Nyfiken på min firma? Läs mer på hemsidan cinna.se
Vill du veta mer om mitt lilla bokförlag? Kolla på catoblepas.se
Det här är ett utdrag ur första kapitlet i min kommande bok Sandhäxan från Irj.Vi återvänder till den värld som kallas Yddrios. Den här gången hamnar vi i landet Irj som är beläget söder om det stora kejsardömet Tebidiar. Manuset är fortfarande under bearbetning så texten kan komma att ändras lite grann innan det är dags att skicka till tryck. I den här scenen är det kvinnornas kväll i den lilla byn där huvudpersonen Ne växt upp. En gång varje månvarv samlas kvinnorna för att äta gott, umgås och bli spådda av Mavi som har gåvan att tyda tecken.
När sångens avslutande toner klingat ut lyfte Mavi upp den flatbottnade skålen med vatten. Hukande gick hon runt cirkeln. Kvinnorna drog av sina silverringar från fingrarna med förhoppningar om att få en antydan om framtiden.
Ringarna var breda med snirkliga inskriptioner enligt den egna släktens traditioner. De äldre kvinnorna bar ringar på flera fingrar. Ne hade bara en. Försiktigt lade hon den i vattnet. Trots dunklet i rummet kunde Ne se att Svera rodnade när hon överlämnade sin ring.
Det var knäpptyst medan Mavi med slutna ögon skakade om skålen. Varsamt placerade hon den på golvet framför sig. Förväntan fyllde luften. Kvinnorna lutade sig framåt för att se bättre även om de saknade kunskap om siarkonsten. De försökte se om just deras ring hade hamnat på en synlig plats eller om den doldes av de andras silver.
Mavi satt stilla med slutna ögon. Läpparna rörde sig men inga ljud kom ut ur munnen. Orden var inte menade för människor att höra. När hon var redo öppnade hon ögonen för att se vilka öden som skulle avslöjas den här kvällen. Genom fönstergluggen skymtade den tunna månskäran, silvervit mot den svarta himlen.
Under djup koncentration studerade Mavi ringarnas position. Det tog mycket längre tid än vanligt. Hon knep ihop läpparna och blundade en stund. När hon tittade i skålen igen var det tydligt att något bekymrade henne.
Kvinnorna började oroligt röra på sig. I vanliga fall brukade ringläsningen vara en rolig stund där Mavi berättade vem som kunde förvänta sig ett kommande barn, ett frieri eller ett efterlängtat besök. Skratt och generat fnitter brukade avlösa varandra. Den här kvällen såg Mavi något annat. Hon sa ingenting och det behövdes inte heller. Det var tydligt att något inte stämde.
Mavis axlar var spända och högt uppdragna, händerna hårt knutna. Hennes ansikte visade ängslan och förvåning.
Ne greppade sin mosters hand som oroligt kramade om hennes tillbaka. Förhoppningar om goda nyheter förbyttes till rädsla. Nu förväntade de sig en spådom om kommande katastrofer. Det kunde vara ett dödsfall, eller gudarna förbjude, att årets lilla regn uteblev med påföljden att grödorna inte växte.
Till slut bröt Mavi tystnaden. ”Det är svårt att förstå. Varje ring har hamnat på märkliga positioner som jag inte kan tyda.”
”Vad ser du?” frågade Vona. Bakom henne satt döttrarna Rina och Svera. De såg oroligt på Mavi. ”Är det olycka på väg? Vem av oss kommer drabbas?”
”Jag kan inte tyda ringarna i kväll sa jag.” Mavi var spänd. Hennes hand darrade när hon lyfte skålen. Hon hällde hastigt ut vatten och silverringar på golvet. Kvinnorna stirrade förskräckta på henne.
”Ta era ringar. Jag vet inte varför tecknen är otydliga.” Mavi pekade uppfordrande på silversmyckena. Den stränga ordern följdes av en misstrogen flämtning. Kanten på klänningen hade mörknat av vätan från pölen på golvet, men det brydde hon sig inte om.
De andra kvinnorna såg nu detsamma som Mavi upptäckt och det blev åter tyst. Ne blev kall inombords. Trots att Mavi vårdslöst vräkt ut innehållet ur skålen hade ringarna hamnat i en perfekt cirkel. I mitten låg en ensam silverring. Nes ring.
”Vad betyder det?” frågade Ne med ostadig röst.
Mavi skakade på huvudet. Hon sträckte ut handen för att rafsa om bland ringarna. ”Det betyder ingenting, det var bara slumpen.” Mavi försökte verka oberörd men tonfallet i hennes röst skvallrade om att hon var skakad av vad hon sett.
Det relativt nybildade Fantastikrådet har satt ihop topplistor över svenska fantasyböcker baserat på snittbetyg på Goodreads och Adlibris. På deras lista över Svenska fantasyserier för vuxna fick SERAHEMA SAPORIUM av Marcus Olausson en silverplats. Grattis Marcus!
Eftersom jag lektörsläst, satt inlagan, tillsammans med Marcus designat omslagen och publicerat böckerna på mitt förlag känns det så klart extra roligt att Marcus böcker hamnade på den här listan. Jag är förstås inte förvånad. Marcus är en oerhört skicklig författare och jag är ett stort fan av böckerna. Annars hade jag inte gett ut dem på förlaget. Jag publicerar bara böcker som jag själv vill läsa.
Tack till Fantastikrådet för det arbete ni lagt ned på att sammanställa listorna och stort grattis till alla fina författare som hamnat på medaljplats. Topplistor kan naturligtvis sammanställas på olika sätt. Det jag tycker är bra med dem är de ger svensk fantasy en chans att synas och väcka uppmärksamhet. För som jag sagt så många gånger förut – det finns många riktigt glänsande guldkorn bland svenskskriven fantasy!
De stora förlagen publicerar inte mycket svensk fantasy och särskilt inte fantasy som riktas till vuxna läsare. Trots det finns det ett stort utbud av genren på marknaden. Hur går det ihop kan man undra. Jo, det är alla eldsjälar som driver mikroförlag och de författare som tar risken att bekosta sin egen utgivning som står för mångfalden inom den svenska fantastiken. Det är en minst sagt blandad gryta som kokar för fullt och läsarna serveras den ena exotiska rätten efter den andra. Trots det syns inte den svenska fantastiken så mycket som den förtjänar.
Mikroaktörerna på marknaden saknar oftast kapital för reklamkampanjer. Det är kostsamt med produktion, distribution och marknadsföring. Bokhandlarna tar hellre in titlar som de vet kommer sälja än okända författare. Det är några av de faktorer som gör det svårt att nå ut till läsarna. Sociala medier, bokmässor, konvent och marknader är vanliga marknadsföringskanaler. Räckvidden är begränsad men det finns de som lyckats bygga upp en trogen läsekrets tack vare mycket bra utgivning och ihärdigt arbete.
Vi skulle inte ha någon svensk fantasy utan de små utgivarna. Som läsare har man oftast inte koll på de olika förlagsformerna eller hur mycket hårt arbete som ligger bakom produktionen av en bok. Genren är omtyckt av de som upptäckt vilka spännande och annorlunda berättelser som finns. Mikroaktörerna erbjuder något annat än det gängse utbudet. För de flesta är det kärleken till bra berättelser som är den drivande kraften, för några pengar att tala om finns oftast inte att hämta.
Tyvärr finns det en trist och orättvis attityd mot mikroaktörerna. Alla dras över en kam och recensenterna på de stora tidningarna kastar oftast recensionsexemplaren direkt i papperskorgen. De etablerade kulturella institutionerna verkar inte tycka att det är riktig litteratur om det inte är någon av de stora förlagen som står bakom utgivningen och just fantasygenren rynkas det extra mycket på näsan åt.
För många mikroaktörer blir det ganska snart ekonomiskt ohållbart att publicera böcker och arbetsbördan är stor. Jag har sett i sociala medier att många läsare blir ledsna när ytterligare ett fantastikförlag läggs ned och bokbloggaren Håkans hylla (@hakans.hylla) drog med anledning av detta i våras igång en kampanj på instagram med hashtaggen #stöttasvenskfantastik. Det är att av flera bevis på att den alternativa utgivningen är viktig. Jag går så långt som att säga att det är en kulturgärning. Bredden och mångfalden blir större med oberoende utgivning.
Ett råd och en vädjan till er läsare som är tveksamma till de mindre aktörerna är att inte döma ut alla bara för att ni hade oturen att läsa en bok som inte håller måttet. Det finns så mycket därute. Allt ifrån proffsigt skrivna, redigerade och satta böcker till ofärdiga texter som inte ens är korrlästa. Kvaliteten skiftar och det är så det ska vara. För alla måste börja någonstans och alla lär sig hela tiden. Guldkornen är många inom svensk fantasy om man bara ger sig tid att leta efter dem.
Under de tio år som jag varit verksam har jag sett många förlag såväl grundas som läggas ned. Jag har själv många gånger funderat på att ge upp men kärleken till genren är stark och det finns många bra manus. Mitt behov att dela med mig av både mina egna och utvalda författares berättelser närs av positiv respons från förlagets läsare. Stort tack till er!
Jag upplever att det hänt enormt mycket på kort tid. Mer kunskap bland förläggare och författare har höjt kvaliteten avsevärt och det är verkligen kul att se. Jag följer med spänning den fortsatta utvecklingen av den svenska fantastiken.
Sök på #svenskfantasy och #svenskfantastik på instagram för boktips.
Skriv recensioner på till exempel Goodreads, bloggar och sociala medier
Följ förlag och författare på sociala medier
Ge bra betyg på böcker du gillar i bokappar
Köp böcker eller låna på bibliotek
Har du fler tips? Skriv gärna en kommentar!
Vill du veta mer om mitt bokförlag? Besök hemsidan catoblepas.se
Liten ordlista
Fantastik: En paraplybenämning för de spekulativa genrerna som exempelvis fantasy, sf och skräck.
Traditionella förlag: Författaren upplåter bokrättigheterna till förlaget och får ersättning från förlaget enligt avtal.
Hybridförlag: En typ av bokutgivningstjänst där författaren bekostar hela eller delar av utgivningen.
Mikroförlag: Små förlag med liten budget som ofta drivs vid sidan av en mer inkomstbringande verksamhet eller anställning.
Egenutgivare: Författaren har publicerat sin bok på egen hand och står för alla kostnader samt behåller själv vinsten.
Crowdfounding / gräsrotsfinansiering: Via en plattform som exempelvis Kickstarter presenterar aktören sin idé. De som vill kan då välja att sponsra projektet och får den färdiga produkten i utbyte om målet för insamlingen uppnås och projektet slutförs. Om det inte sker får sponsorerna tillbaka satsade pengar.
PoD(Print on Demand): Genom företag som tillhanadahåller tjänsten kan författaren göra sin bok tillgänglig för tryck, men den trycks först när någon beställer ett exemplar. Företaget tar ofta en startkostnad samt en viss procent av försäljningspriset per såld bok.
Det blir ett tilltryck av Purpurvinter då den är slut på förlaget! Stort tack till alla er som köpt och läst min bok. Det var en bok som var lite extra rolig att skriva och jag saknar faktiskt de fiktiva gästerna på kurorten. Det kan hända att det kommer en bok till som utspelas i samma miljö, men först ska jag skriva klart manuset till Sandhäxan från Irj.
Jag blir otroligt glad över den fina respons som boken fått. För oss författare som är utgivna på mikroförlag / egenutgivare är det guld värt med recensioner och omdömen på sidor som Goodreeds och Omnible samt omnämnanden i sociala medier. Det gör att fler får vetskap om våra böcker och vi kan öka försäljningen. Den krassa verkligheten är att om inte böckerna säljer kommer det inte in pengar för att trycka upp nästa bok, så om du gillar svensk fantastik från små indieförlag kan du stödja oss på det sättet.
Purpurvinter släpptes i december 2022 så det betyder att i år är första gången den är med på Bokmässan i Göteborg. Jag ser verkligen fram emot att få visa upp boken i Oscarianska Compagniets monter. Hoppas vi ses i Fantastikgränd!
Purpurvinter av Lupina Ojala är vacker på både utsida och insida. Ett ljuvligt språk som gör att miljön blir verklig och olika karaktärer autentiska. En spänning byggs upp som gör att ens eget liv får stå lite på vänt. Vill bara få veta mer och läsa klart.
Det finns väldigt många bokförlag i Sverige. De stora jättarna syns och hörs mest medan småförlag och mikroförlag kämpar på med olika grader av framgång – eller ingen framgång alls om det vill sig illa. Nya startas och andra läggs ned i en ständig ström. Förlagsbranschen är tuff med hård konkurrens. Vad är det som gör att så många ändå väljer att bilda ett eget bokförlag? Jag kan naturligtvis bara svara för mig själv och det tänkte jag göra med det här inlägget.Den här första delen om mina äventyr med förlaget kommer fokusera på publiceringen av andra författares manus.
Jag grundade Catoblepas förlag hösten 2013. Eftersom jag redan hade en egen firma som frilansande formgivare/skribent var det inte särskilt krångligt eller omvälvande att registrera ett förlag som biverksamhet. Dessutom hade jag genom mitt yrke redan kunskaperna om sättning, grafisk design, textbearbetning med mera. Förlagets inriktning är fantasy då det är min favoritgenre som betyder mycket för mig. Jag ville helt enkelt publicera böcker som jag själv tycker om samt mina egna manus. Tidigare hade jag varit delaktig i flera olika fantasyprojekt. Det var både roligt och givande, men nu ville jag skapa något eget som jag hade full kontroll över.
Bokförlaget är ett eldsjälsprojekt
Det fanns otroligt mycket som jag inte visste ett dugg om upptäckte jag snart. Dessutom tog min nya hobby mycket mer tid i anspråk än jag räknat med. För att hinna med förlaget utan att bli utbränd är utgivningen minimal. Det ska vara roligt och det måste vara ett manus som jag verkligen älskar för att det ska vara värt alla sena kvällar och alla helger framför datorn.
Jag är väl medveten om att det jag har att erbjuda författare inte är ens i närheten av vad ett större, etablerat förlag kan erbjuda. Det är jag noga med att förklara vid kontraktsskrivning. Det blir inga jättestora releasefester fyllda med journalister, där alla gäster får gratis drinkar och ett exemplar av boken. Tyvärr. Det finns inte i budgeten.
Om tillräckligt många böcker blir sålda genereras en vinst. Blir de inte sålda har jag förlorat de pengar jag satsat. Och all tid som jag lagt ned på att lektörsläsa, korrläsa, göra sättningen och designa omslag. För att inte glömma alla bilder och texter som ska fixas till sociala medier med mera. Detsamma gäller författaren som förstås blir besviken om det stora genombrottet inte kommer. Det poängterar jag alltid ordentligt. Catoblepas är ett personligt förlag där författaren får mycket frihet och eget ansvar.
Jag passar här på att nämna att förlaget inte tar emot manus. Eventuella samarbeten växer fram på annat sätt. Catoblepas är mitt eldsjälsprojekt för att jag älskar fantasy och allt måste kännas 100% rätt. Självklart önskar jag både ekonomiska framgångar och höga försäljningssiffror, men aldrig genom att försöka gissa vad marknaden vill ha. Dessutom trivs jag enormt bra med min primära inkomstkälla och nöjer mig med att ha förlaget som bifirma. Det ger mig friheten att bara ge ut böcker som jag själv vill läsa för de läsare som vill ha lite annorlunda fantasy från svenska författare.
Misstag och lärdomar
Det tog flera år innan jag hittade den form som jag vill att förlaget ska ha. Jag gjorde många misstag men lärde mig något för varje gång. Eftersom vinsten är minimal och arbetsbördan ibland varit för stor så har jag flera gånger funderat på att lägga ned. År 2019 blev jag långtidssjuk och allt bokrelaterat låg på is en lång period, men både förlaget och jag överlevde.
Jag har fått frågan varför jag inte väljer en hybridlösning, men det har jag valt bort. Den författare som vill ha hjälp med lektörsläsning, sättning eller omslagsdesign hänvisar jag till mina konsulttjänster i den delen av företaget som utgör mitt brödjobb. Förlagsarbetet ska vara roligt och kreativt, inte beställningsjobb.
Förlagets storsäljare!
Catoblepas största projekt var den fantastiska fantasytrilogin Serahema Saporium av Marcus Olausson. Det fungerade perfekt. Dels för att jag vid det laget hade lärt mig mer om förläggande och dels för att Marcus varit med i bokbranschen länge och är väl medveten om hur det fungerar att vara utgiven på ett mikroförlag. Han vet också att författaren måste vara delaktig i marknadsföring och försäljning och har gjort en ordentligt insats som gett resultat.
Serahemaböckerna är väldigt populära och det med all rätt. Trots att jag i egenskap av förläggare läst dem väldigt många gånger under slutredigeringen fängslas jag fortfarande av denna genomarbetade värld och dess färgstarka karaktärer. Med den sista delen Till hjärtats sista slag blev Serahema utsedd till Årets serie 2021 av Fantasykammaren!
Oscarianska Compagniet för magiska expeditioner
Förutom att bearbeta manus och jobba med den grafiska formen ingår olika typer av marknadsföring och det roligaste är delta i mässor och få möta både gamla och nya läsare. Nästan varje år delar Catoblepas förlag monter med Annorlunda förlag på Bokmässan i Göteborg under namnet Oscarianska Compagniet för magiska expeditioner. Naturligtvis har aktuella författare alltid inbjudits att finnas på plats för signeringar och för att möta sina läsare.
Just nu jobbar jag inte med någon annan författare utan lägger istället mer tid på mina egna manus. Det är mycket möjligt att jag framöver kommer möta någon författare med ett manus som jag inte kan motstå. Det får framtiden utvisa.
Jag läser mycket svensk fantasy och sedan min egen debut 2015 har jag lärt känna många härliga, kreativa personer. Jag tycker det är fantastiskt att få vara en del av den framväxande svenska fantastikscenen. Flera indieförlag har både uppstått och lagt ned, nya eldsjälar har startat förlag för att fylla tomrummen som de lämnat efter sig och några av de tidiga projekten lever fortfarande. Det är en sjudande gryta av kreativitet och elden som värmer vår inhemska fantastik med dess undergenrer brinner med klar låga.
Läser, skriver och nätverkar
Intresset för just svensk fantasy har ökat. Jag är övertygad om att det beror på stigande litterär kvalitet och ökade kunskaper bland egenutgivare och småförlag. Inte att förglömma det hårda arbete som gjorts under många år för att sprida budskapet att det finns alternativ till de engelskspråkiga utgivningarna. Det är hos indieförlagen och de kämpande författarna som bekostar publiceringen av sina böcker själva som genren är levande eftersom de stora jättarna inte satsar på fantasy av svenska författare. Särskilt inte om den är riktad till en vuxen läsekrets.
Gästbloggare
Jag har hittat flera riktiga fantasypärlor av svenska författare och imponeras över de komplexa världsbyggena och intressanta karaktärerna. Det finns många väldigt bra böcker numera, problemet är att få läsare hittar dem. Utan någon stor budget och ett upparbetat nätverk är det tyvärr mycket svårt att nå ut. I mitt eget lilla nätverk av författare hjälps vi åt och stöttar varandra. Det är både fint och värdefullt.
På min blogg bjuder jag in gäster som får presentera sig själva och sina tankar om skrivande och fantasy. Det har varit några spridda gäster tidigare men i år har jag planerat att bjuda in en gästbloggare per månad. Nu i januari är det Frida Hallberg som skriver om en litterär revolution. Läs gärna! Om du vill veta mer om Frida och hennes böcker kan du följa henne på Instagram: @frida.hallberg.forfattare
Idag släpps nämligen min senaste roman Purpurvinter. Från och med idag finns den att beställa från bland andra Bokus och Adlibris. Böckerna kom från tryckeriet för en vecka sedan så jag har fått hålla och bläddra och glädjas i lugn och ro.
Det ska bli spännande att få se hur Purpurvinter kommer att tas emot. Förhandsläsarna har varit mycket positiva och gett fina omdömen. De har använt ord som spännande, oförutsägbar, originell och underbar. Jag hoppas att alla andra som läser också kommer njuta av berättelsen. Den var väldigt härlig att skriva och jag saknar den redan. När en bok väl är publicerad är den inte längre bara min.
”Ett mycket väl uppbyggt mysterium som gör det omöjligt att slita sig!”
Magic Frigren
Handling:
Året är 1907 när fröken Qwelia Älling tar in på det nyöppnade Vintersanatoriet på Mösseberg. Där hoppas hon finna återhämtning och vila. Men vad vill flickan som bara Qwelia och gårdskarlen kan se? Och vad är det egentligen för hemligheter de nyfunna vännerna döljer?
Det som var menat att bli en kort vistelse med lyx och vattenbehandlingar drar ut på tiden, för vem kan resa hem när alltför många frågor kräver sina svar? Utanför Vintersanatoriet faller snön medan himlens färg långsamt skiftar till purpur.
Min senaste bok Purpurvinter finns nu som e-bok. Den finns tillgänglig hos Storytel, Nextory och Bookbeat, hos de flesta bibliotek och i nätbokhandeln. Personligen föredrar jag tryckta böcker men läser också väldigt mycket e-böcker. Ibland har jag samma bok i båda formaten eftersom en e-bok är lätt att ta med i mobilen, surfplattan eller läsplattan. Jag skiftar mellan den tryckta (när jag är hemma) och e-boken (på tåg, hotell etc).
För nödsituationer har jag alltid ett par e-böcker i mobilen. Det är ett fantastiskt sätt att fördriva tiden om jag skulle hamna i en situation där jag behöver vänta på något eller någon.
Vill du läsa en spännande bok i sekelskiftesmiljö med övernaturliga händelser passar Purpurvinter alldeles utmärkt!
