Kategori: Inspiration

Kanske en diktare

Filmklassiker! Jag har alltid tyckt om saker, filmer, böcker, byggnader, kläder … ja, det mesta helt enkelt från svunna tider. Fast det är inte helt sant. Det fanns många ideal och åsikter som jag är starkt emot, men det finns det i vår tid också. Nu när jag skriver på ett manus som utspelas på 30-talet passar jag på att frossa i allt jag kommer över från den tiden.

En av min favoritskådespelare är Gösta Ekman (den äldre) och jag har nyss sett ”Kanske en diktare” från 1933. Ekman var en skicklig karaktärsskådespelare och här kommer han verkligen till sin rätt. Han spelar en rockvaktmästare vid namn Filip som inte lyckats alls i livet och som gärna fantiserar ihop historier för att göra vardagen uthärdlig. En kväll kommer den vackra och sorgsna Jane och hennes man till restaurangen och Filip förälskar sig direkt.

Det är en mörk historia. Karaktären Filip är mångbottnad upptäcker jag en bit in i filmen. Jag funderar fortfarande över slutet som kan tolkas på flera sätt. Ekman gör en fantastisk rolltolkning och det är i den här filmen som Karin Kavli debuterar i rollen som Jane.

Gösta Ekman var otroligt produktiv såväl på teaterscenen och som på vita duken. Året innan filmen hade premiär spelade han Filip i den teaterpjäs som filmen är baserad på.

Jag ska prova att äta historiska rätter i en vecka. Eftersom mina böcker och noveller nästan uteslutande utspelas i äldre tider (verkliga eller fiktiva) blir matprojektet en del av mina efterforskningar inför mitt fortsatta skrivande. Självklart måste även hela hushållet äta historisk kost, men det är inga problem eftersom nördgenerna är starka i min familj. Jag kommer inte redogöra för alla måltider vi äter eftersom många recept kommer användas flera gånger, däremot kommer jag dela med mig av de rätter som vi tillagar. Kanske någon blir sugen att testa?

Välling med havre och lök

Först och främst måste jag erkänna att jag gjorde fel. Vi hittade ett recept från en engelsk källa och jag trodde att ”gruel” var ett gammaldags ord för ”porridge” men det stämmer inte. Gruel betyder välling och är alltså mycket vattnigare än gröt. Vår grötvariant av receptet blev väldigt god men i morgon blir det välling istället som det ska vara. Dessutom använde vi valsade havregryn som inte fanns på den tiden så vi ska köpa hem havrekross som blir mer historiskt korrekt. Jag har redan lärt mig flera saker!

Den här rätten var vanlig under medeltid fram till och med 1700-talet. Vad jag läst mig till så var det fattigmansmat och det verkar rimligt eftersom den ska innehålla mycket vatten som är gratis. Den dracks ofta istället för att ätas med sked.

Recept: Havre och lökvälling

• Havrekross
• Vatten
• Lök (vilken sort som helst)
• Lite salt

Hacka löken och lägg i en gryta med havregryn och vatten. Koka tillräckligt länge.