Berättelserna har alltid funnits i mitt huvud. När jag åker buss eller promenerar dyker det upp små scener som utvecklas till historier. När jag var barn, tonåring och ung vuxen älskade jag att skriva noveller. Jag gick några kortare skrivarkurser på folkhögskola och fick mycket uppmuntran och positiva omdömen på mina texter. Längre fram, som vuxen, tog tyvärr det dåliga självförtroendet över och jag skriv inte under en lång period. Det hindrade inte att jag fortsatte komponera i historier i huvudet. Till slut bestämde jag mig för att strunta vad andra skulle tycka om mina verk och började skriva på allvar. Det gick riktigt bra och flera av mina noveller blev utgivna.

Kommersiella texter kontra konstnärligt skapande

Eftersom jag älskar att skriva olika sorters texter och även gärna målar och tecknar utbildade jag mig till informationsproducent. I yrket ingår såväl grafisk formgivning och skrivande, allt från korta reklamtexter till längre informationstexter eller artiklar. Jag har alltså två skrivande roller – som skapande författare och som betald skribent med beställningsarbeten.

Drivkraften är helt olika för dessa två roller. Den första är mitt levebröd och något jag gör för att försörja mig. Självklart är jag tacksam över att ha ett brödjobb som jag trivs med och tycker är roligt.

Den andra rollen är författarens och det är den jag vill berätta om i det här inlägget. Jag har ett eget bokförlag där jag publicerar både mina egna och ett fåtal andra författares böcker. Förr drömde jag om att få kontrakt med ett stort förlag och kunna leva på att skriva fantasy men jag har omvärderat det på senaste tiden. När jag ger ut böckerna själv har jag total kontroll över texter, boklayout och omslag. Det är mina projekt, mina konstverk som ingen annan kan bestämma över.

Det betyder inte att jag inte tar hjälp av en lektör med manus men jag är helt fri att välja vilka synpunkter som jag vill ta till mig och vad jag anser inte skulle vara bra för texten. Jag vill utveckla min egen unika stil och skriva det jag vill utan att behöva oroa mig för försäljningssiffror.

Jag har kommit fram till att när det inte känns roligt att skriva, då låter jag bli. Om det tar ett eller tio år mellan utgivningarna är inte det viktiga. Det är processen att skapa och vägen fram till den tryckta boken som räknas.

En period glömde jag bort det och började stressa över hur jag skulle kunna sälja fler böcker och bli mer synlig i floden av utgivningar. Det mådde jag inte bra av och författande var inte längre den hobby och viktiga avkoppling i mitt liv som det varit tidigare. Nu har jag hittat tillbaka till glädjen i att berätta mina historier igen.

Vad skriver jag nu?

Fantasy kommer alltid vara min favoritgenre men jag läser väldigt mycket andra typer av böcker också. När jag flyttade till Falköping blev jag granne med en vattenkurort, en typ av hälsospa, från 1800-talet. När jag vandrade runt i den vackra parken med otroligt fina gamla träbyggnader började olika karaktärer göra mig sällskap. Nu skriver jag alltså på en bok som inte är fantasy, men den har övernaturliga inslag.

Titeln är Purpurvinter och jag skickade råmanuset till lektör. Vid vårt samtal om texten förstod jag att lektören inte var särskilt förtjust i varken upplägg eller genre, men gav mig flera professionella och genomtänkta synpunkter.

Hade det hänt med några av mina tidigare manus skulle jag kanske skrotat hela berättelsen. Nu tänker jag bara att anledningen till att det finns så många olika genrer och sätt att framföra en historia är för att alla läsare ska kunna hitta något som de gillar. Lektörer är ju också människor med egna preferenser som kan vara svårt att helt bortse från.

Direkt från hjärtat

Nu under juli är jag ledig från brödjobb och njuter av att skriva om platsen och karaktärerna i Purpurvinter. Förhoppningsvis kommer den färdiga boken så småningom hitta sina läsare. Det kan låta lite dumt kanske, men att släppa drömmen om att kunna leva på mitt skrivande gör mig till en bättre författare och en gladare och mer avslappnad människa.

Stort tack till er som läser mina böcker och skickar beröm och uppmuntran. Det betyder enormt mycket för självklart vill jag att mina böcker ska bli lästa. Det jag inte vill är att försöka anpassa manusen till marknaden i hopp om att sälja mer. Jag skriver från hjärtat för det mår jag bäst av.