Nästa vecka är det alltså dags. Min fantasyroman Tårpilens år släpps på mitt eget förlag Catoblepas förlag och det är både underbart och superläskigt på samma gång. Underbart för att jag faktiskt har skrivit klart boken och läskigt för nu kommer andra läsa den och tycka till. Jag har fäst mig vid karaktärerna och är lite orolig för att de inte ska bli förstådda och älskade på samma vis som när bara jag själv har umgåtts med dem, men det är liksom den uppgörelse som gäller om man vill bli författare; att en dag släppa sina karaktärer och deras historia fria i världen. Det enda som finns kvar att göra efter det är att hålla tummarna för att det ska gå bra.

När jag var liten hängde jag väldigt mycket på det bibliotek som fanns i mitt kvarter. En underbar plats! Där förlorade jag mig, eller fann mig, beroende på hur man ser det, i fantasyns värld. Då visste jag inte att det kallades så och det hade heller ingen betydelse. Jag älskade att dra runt i Arda eller Prydain, eller kanske utforska slottet Gormenghast. Min högsta dröm var att en dag också skriva en bok om en annan värld som kunde ta med läsaren på ett unikt äventyr.

Tårpilens år är till den tjejen vars önskan var att skapa historier och till min son som också älskar fantasy, men framförallt är boken till er som kommer att följa med på Disas och Lues färd genom Aurinma.

Tårpilens år finns bland annat hos bokus.com