Jag läser mycket svensk fantasy och sedan min egen debut 2015 har jag lärt känna många härliga, kreativa personer. Jag tycker det är fantastiskt att få vara en del av den framväxande svenska fantastikscenen. Flera indieförlag har både uppstått och lagt ned, nya eldsjälar har startat förlag för att fylla tomrummen som de lämnat efter sig och några av de tidiga projekten lever fortfarande. Det är en sjudande gryta av kreativitet och elden som värmer vår inhemska fantastik med dess undergenrer brinner med klar låga.
Läser, skriver och nätverkar
Intresset för just svensk fantasy har ökat. Jag är övertygad om att det beror på stigande litterär kvalitet och ökade kunskaper bland egenutgivare och småförlag. Inte att förglömma det hårda arbete som gjorts under många år för att sprida budskapet att det finns alternativ till de engelskspråkiga utgivningarna. Det är hos indieförlagen och de kämpande författarna som bekostar publiceringen av sina böcker själva som genren är levande eftersom de stora jättarna inte satsar på fantasy av svenska författare. Särskilt inte om den är riktad till en vuxen läsekrets.
Gästbloggare
Jag har hittat flera riktiga fantasypärlor av svenska författare och imponeras över de komplexa världsbyggena och intressanta karaktärerna. Det finns många väldigt bra böcker numera, problemet är att få läsare hittar dem. Utan någon stor budget och ett upparbetat nätverk är det tyvärr mycket svårt att nå ut. I mitt eget lilla nätverk av författare hjälps vi åt och stöttar varandra. Det är både fint och värdefullt.
På min blogg bjuder jag in gäster som får presentera sig själva och sina tankar om skrivande och fantasy. Det har varit några spridda gäster tidigare men i år har jag planerat att bjuda in en gästbloggare per månad. Nu i januari är det Frida Hallberg som skriver om en litterär revolution. Läs gärna! Om du vill veta mer om Frida och hennes böcker kan du följa henne på Instagram: @frida.hallberg.forfattare
Det här är mitt första blogginlägg någonsin. Så vad ska jag skriva om på en författarblogg? Litterär revolution förstås!
Frida Hallberg: Litterär revolution!
Precis som Lupina är jag fantasyförfattare med eget förlag. För ska man få någonting gjort måste man göra det själv. Fantastik är min hjärtegenre och ser det som mitt uppdrag att frälsa Sveriges vuxna läsare med magisk litteratur. För jag är övertygad om att även vuxna människor behöver sagor.
Länge har jag fantiserat om att ge ut andra författare som vidgar verkligheten. Just nu utbildar jag mig till förlagsredaktör och skaffar mig tillräckligt mycket kött på benen för att göra det bra. Nästa år tar jag första steget. Då kommer mitt förlag att ge ut en bok av en annan författare!
Jag får äran att jobba med Ifiyenia Hyde och hennes manus I hand med min syster. Berättelsen följer Miranda som är, precis som jag och Ifiyenia, en lågmäld rebell. En dystopi som bryter mot förväntade regler. Etablissemanget vet inte hur de ska behandla en sån bok. I vilken hylla ställer vi den? Vilka köpare ska vi rikta in oss på? Finns det ens såna läsare? Den följer ju inte reglerna! Vuxna läser väl inte sånt?
Litteraturvärlden är under omvandling. Vi som inte är välkomna in skapar en egen värld. Problemet är att läsarna inte hunnit med att hitta dit än.
Förra året var första gången jag hörde: Åh, vad roligt med svensk fantasy. Vid flera tillfällen. Förhoppningsvis betyder det att vår värld börjar bli synlig, att man inte längre måste leta upp en hemlig portal för att hitta in.
Ett av problemen med att vi som motas i dörren till den rådande litteraturvärlden och inte ges resurser och möjligheter, är att många manus ges ut innan de är färdiga. Utgivningsföretag och hybridförlag jagar människor som drömmer om att hålla sin egen bok i handen. Det finns undantag, jag vet, men de flestas koncept handlar sällan om att framställa en bra produkt. De tjänar pengar på författarna – inte läsarna. Och är man oerfaren vet man inte hur bra ens bok faktiskt kan bli. En bok ska inte ha potential – den ska vara färdig.
Vem är då jag att avgöra om ett manus är färdigt?
En författarvän sa: Måste något vara perfekt för att få finnas?
Det är en väldigt bra frågeställning. Svaret är naturligtvis nej. Tänk vad mycket fantastiskt vi skulle missa då. Dessutom skulle det inte finnas några människor på jorden. (Vilket i och för sig inte vore helt fel). Men jag anser att en text som ska publiceras och läsas förtjänar att nå sin fulla potential. I slutändan handlar det som alltid om smak, men jag föredrar om mitt val styrs utifrån typ av berättelse och stil – inte huruvida texten kommer till sin rätt eller inte.
Innehåller manuset för många ord, kommer inte kärnan fram. Upprepas samma meningar och förklaringar för många gånger tröttnar läsaren och känner sig i värsta fall dumförklarad. O.s.v. Det finns många sätt att förbättra en text. Ett manus är värt att bli så bra det kan.
En annan frågeställning som känns aktuell är: Måste någonting vara säljbart för att få finnas?
De etablerade förlagen svarar ja – trots att Romanen inte drar in sina egna pengar. Den lever på litteraturstöd från staten och försäljningen av s.k. genrelitteratur. Ja, inte fantasy förstås – den lilla genren rör de inte ens med tång.
Om pengarna får styra kommer litteraturen bli enkelspårig(are). Jag har svårt att tro att det inte finns en längtan efter bredd och alternativ. Förutsättningen är att någon faktiskt ger ut de böckerna och att de som letar vet var de finns.
Så mitt koncept är: Med osäljbara böcker som nått sin fulla potential skapar vi en litterär revolution.
Är ni med?
Från och med i vår kan ni anlita mig som lektör, redaktör och skrivhandledare!
Mina böcker hittar ni på nätbokhandlarna eller på min hemsida: www.faglarforlag.se
På mitt Instagramkonto @frida.hallberg.forfattare kan ni lyssna på mitt livesamtal från 9/10 med Ifiyenia om hennes manus och skrivande.
På julafton publicerades artikeln om mig och min bok Purpurvinter i den digitala upplagan och nu är den med i årets sista nummer av den tryckta tidningen. Det var verkligen trevligt att besöka redaktionen och bli intervjuad.
Eftersom Purpurvinter utspelas i Falköping känns det bra att den fått positiv uppmärksamhet här. I vanliga fall skriver jag som ni vet fantasy och då finns det ingen som vet hur det ska se ut, ingen som kan bli besviken och inte känna igen sig. När det gäller en plats med historia som många människor har olika typer av relation till blir det en helt annan sak.
Jag gjorde ett inlägg om boken i en facebookgrupp för Falköping och det skrevs många kommentarer. Det var flera som hade en släkting som jobbat på kurorten en gång i tiden eller som själva växt upp i närheten. Det var väldigt roligt att ta del av små inblickar i Mössebergs betydelse för staden.
Bilden är tagen i Mössebergsparken av journalisten/fotografen Mikael Evard.
Om du vill veta vad boken handlar kan du läsa mer här: Purpurvinter
I går besökte jag Norders Bokhandel i Falköping för att presentera min senaste bok och höra om de ville ta in den i sitt sortiment. Eftersom Purpurvinter utspelas i Falköping vill jag så klart att den ska gå att köpa i stan. Nu finns den hos Norders på Dotorpsgatan 3!
Varje gång jag varit inne i bokhandeln har personalen varit mycket trevliga och serviceinriktade. Det är mysig butik och det som inte finns inne beställer de efter önskemål. Kika in där nästa gång du har vägarna förbi Falköping.
Tidigare har jag inte varit särskilt aktiv med att sälja in mina böcker och det är något jag nu ändrar på. Skriva böckerna är det roligaste men utan marknadsföring är det få som hittar dem. Som så många andra tycker jag det är svårt att tala gott om mig själv och sådant jag själv skapat, men all fin respons jag får från läsare ger mig energi till att tala för mina böcker.
Stort tack till er som recenserar och gör inlägg i sociala medier när ni läst. Det betyder enormt mycket för alla oss indieförfattare som inte är utgivna på ett stort förlag med bra ekonomi. Ni ger inte bara inspiration till att skriva mer utan hjälper oss också att hitta fler läsare!
Idag släpps nämligen min senaste roman Purpurvinter. Från och med idag finns den att beställa från bland andra Bokus och Adlibris. Böckerna kom från tryckeriet för en vecka sedan så jag har fått hålla och bläddra och glädjas i lugn och ro.
Det ska bli spännande att få se hur Purpurvinter kommer att tas emot. Förhandsläsarna har varit mycket positiva och gett fina omdömen. De har använt ord som spännande, oförutsägbar, originell och underbar. Jag hoppas att alla andra som läser också kommer njuta av berättelsen. Den var väldigt härlig att skriva och jag saknar den redan. När en bok väl är publicerad är den inte längre bara min.
”Ett mycket väl uppbyggt mysterium som gör det omöjligt att slita sig!”
Magic Frigren
Handling:
Året är 1907 när fröken Qwelia Älling tar in på det nyöppnade Vintersanatoriet på Mösseberg. Där hoppas hon finna återhämtning och vila. Men vad vill flickan som bara Qwelia och gårdskarlen kan se? Och vad är det egentligen för hemligheter de nyfunna vännerna döljer?
Det som var menat att bli en kort vistelse med lyx och vattenbehandlingar drar ut på tiden, för vem kan resa hem när alltför många frågor kräver sina svar? Utanför Vintersanatoriet faller snön medan himlens färg långsamt skiftar till purpur.
Min senaste bok Purpurvinter finns nu som e-bok. Den finns tillgänglig hos Storytel, Nextory och Bookbeat, hos de flesta bibliotek och i nätbokhandeln. Personligen föredrar jag tryckta böcker men läser också väldigt mycket e-böcker. Ibland har jag samma bok i båda formaten eftersom en e-bok är lätt att ta med i mobilen, surfplattan eller läsplattan. Jag skiftar mellan den tryckta (när jag är hemma) och e-boken (på tåg, hotell etc).
För nödsituationer har jag alltid ett par e-böcker i mobilen. Det är ett fantastiskt sätt att fördriva tiden om jag skulle hamna i en situation där jag behöver vänta på något eller någon.
Vill du läsa en spännande bok i sekelskiftesmiljö med övernaturliga händelser passar Purpurvinter alldeles utmärkt!
Jag ser fram emot min andra medverkan på Lagerhusets bokmarknad. Förhoppningsvis kan jag förutom mina fantasyböcker om Yddrios och mina steampunknoveller även ta med mig min senaste bok PURPURVINTER. Böckerna borde hinna komma från tryckeriet i god tid. Boksläpp är planerat till 7 december och jag hoppas att allt går enligt plan.
Det är alltid lika roligt att få träffa andra bokälskare, såväl läsare som författare.Hoppas vi ses på Lagerhuset.
Info om bokmarknaden:
Lagerhuset är en mötesplats för bland annat förlag, tidskrifter och litterär verksamhet. Den 10 december blir det bokmarknad med bokbord och signeringar i Göteborgs Litteraturhus! Ett stort antal bokförlag och kulturtidskrifter medverkar. Det blir specialpriser, trevligt häng, glögg och pepparkakor!
Alla är hjärtligt välkomna!
Lördag 10 december, klockan 11.00–15.00 Lagerhuset ligger mellan Järntorget och Esperantoplatsen, på Heurlins plats 1.
Bokmarknaden arrangeras av Föreningen Lagerhuset, Göteborgs Litteraturhus och Nätverkstan med stöd av Västra Götalandsregionen.
Frilagrets kafé kommer att servera värmande soppa och bjuda på vernissage för utställningen Ta plats! från kl 11.00 och scenprogram med filmvisning och samtal från kl 13.00.
Förra året släpptes den nyredigerade versionen av min novell Hon vandrar om natten i formaten tryck och ljud. Den 1:a december släpps den äntligen för digital läsning. Släppet sker samma dag som min senaste roman Purpurvinter kommer som e-bok. Det gemensamma för både berättelserna är temat kusliga mysterier. Inte så dumt att läsa en ruggig vinterkväll, eller hur?
Handling: När den unga fröken Viktoria skickas ut på landet för att tillbringa sommaren hos sin farbror blir hon alldeles förskräckt. Hon vill hellre vistas hemma i Stockholm tillsammans med sina väninnor.
I den gamla herrgården vid Hjälmarens strand ägnar sig farbror Anton och hans kollega åt ett hemligt projekt. Inte ens Viktoria får veta vad det rör sig om. Även om allt verkar lugnt på ytan är det någon som smyger runt i rummen om natten och märkliga saker sker. Anton skyller allt på krånglande automatik.
Den fjortonde december 1907 tar fröken Qwelia Älling in på det nyöppnade Vintersanatoriet på Mösseberg. Där hoppas hon finna återhämtning och vila. Men vad vill flickan som bara Qwelia och gårdskarlen kan se? Och vad är det egentligen för hemligheter de nyfunna vännerna döljer?
Det som var menat att bli en kort vistelse med lyx och vattenbehandlingar drar ut på tiden, för vem kan resa hem när alltför många frågor kräver sina svar? Utanför Vintersanatoriet faller snön medan himlens färg långsamt skiftar till purpur.
Boksläpp 7 december 2022 E-boksläpp 1 december 2022
”Ett mycket väl uppbyggt mysterium som gör det omöjligt att slita sig!”
Det var en mycket trevlig dag i Trollhättan på det årliga eventet TrollCon. Jag var där tillsammans med Marcus Olausson som är utgiven på mitt bokförlag Catoblepas förlag. Med oss hade vi förstås våra fantasyböcker för att sälja på den lilla marknaden.
Lupina Ojala med sina fantasyböcker om Yddrios.
Marcus Olausson med sin fantasytrilogi Serahema Saporium.
Självklart passade jag på att kolla in cosplaytävlingen och de väldigt fina dräkterna som de tävlande hade fixat inför eventet. Som alltid blir jag lite avundsjuk för att sådana roliga saker inte fanns när jag växte upp. 1986 var jag 14 år och fick på något vis tag på blå hårfärg. Det var inte vanligt i Sverige och ingen hade håret färgat på det sättet där jag bodde. Det hela slutade med att jag blev kallad till skolkuratorn samt att hela orten övertygades om att jag var helt sinnessjuk. Tur att tiderna förändras.
Deltagarna i cosplay-tävlingen.
Illustratören och barnboksförfattaren Malin Yngve.
Jag bor halva tiden i Göteborg och halva tiden i Falköping. Döm om min förvåning när det visade sig att författaren vid bordet intill vårt kommer från lilla Falköping samt att vi bokat in oss på samma kommande bokmässa i Torslanda. Kolla gärna in den fina barnboken Mera plåster av Malin Yngve. Hon skapar även supersöta kort. Du hittar henne på sagorik.se
Stort tack till arrangörerna av TrollCon och alla besökare som kom till vårt bokbord för att snacka fantasy och kolla in våra böcker!
I år är första gången som jag deltar i Torslanda bokmässa och det ser jag fram emot. Det är extra kul att mässan är på Hisingen där jag bor. Över 80 utställare som skriver i blandade genrer kommer medverka och det kommer förutom bokförsäljning vara en del aktiviteter, bland annat författarsamtal och sagostund. Jag tror det kommer finnas något för alla på mässan. I caféet finns plats för en fika.
Med mig har jag så klart mina böcker om fantasyvärlden Yddrios samt några steampunknoveller.
TORSLANDA BOKMÄSSA 2022
Lördagen den 26 november kl. 10–15 på Kulturhuset Vingen i Amhult Torslanda.
Jag har fått den stora äran att skriva ett gästinlägg på Lupina Ojalas blogg. Tänker att jag då inte bara vill ta upp mitt eget författarskap, med fem tryckta böcker bakom mig, utan också reflektera över min roliga uppgift som korrekturläsare för Seraf förlag.
Astrid Ahlberg: Livet med fantasylitteratur
Först mitt eget skrivande. Det är nu drygt tio år sedan jag gav mig på det där med att skriva själv, ivrigt påhejad av min syster, min mest hängivna supporter. Lusten hade väl funnits ibland även innan dess, men jag hejdades alltid av tanken varför ge sig på att skriva själv när det finns så många andra som gör det bättre? Jag trodde också att det inte skulle finnas någon spänning i att själv hitta på handlingen.
Den första tanken var förstås helt rätt – att det finns massor av mer begåvade författare – medan den andra var helt fel. Jag upptäckte snart att skrivandet blev ett skapande där jag själv inte hade en aning om vart det skulle ta vägen. Som om karaktärerna tog över och styrde mig rätt ut i terrängen, utan vare sig karta, kompass eller gps. Det finns ju tydligen i grova drag två sätt att skriva böcker. Antingen sätter man bara igång med en mycket lös idé om handlingen. Eller så börjar man med att noggrant skapa ett ramverk, en tydlig stig där man redan från början vet var man ska hamna, hur det ska sluta. Jag hamnar definitivt i den första kategorin. Säkert delvis på grund av min medfödda lathet. Det är så mycket enklare.
”Allihop tillhör genren fantasy, min absoluta favorit.”
Min första bok, Porten, blev tjock, alltför omfångsrik tycker nog många. Ändå kände jag mig inte klar. Det blev både en direkt fortsättning, Delad identitet, och en avslutande del, Kvinnan med silverhåret. Den sistnämnda handlar inte om silverhåriga pensionärer, långt ifrån … De äldre huvudkaraktärerna dyker inte upp förrän i min femte bok De svarta tornen. Däremellan kom en annan fristående bok med titeln Den tunna hinnan.
Lite kort om handlingarna i dessa. Allihop tillhör genren fantasy, min absoluta favorit. Jag ger mig gärna hän åt föreställningen att det finns parallella världar. En annan favoritidé är tankens kraft, alltså förmågan att rent mentalt påverka andra.I Porten-trilogin råkar en ung flicka, Miranda, passera genom en port i skogen och hamnar i en annan, parallell värld. Inte alltför olik vår. Där saknas det trollkarlar, drakar, alver, dvärgar och andra Tolkieninspirerade ingredienser. Mitt mål var att det nästan skulle kunna hända, på riktigt. Miranda är dock speciell genom sin övernaturliga förmåga att känslomässigt påverka både djur och människor.
I Den tunna hinnan utforskar jag hur det skulle vara att vakna blind och utan minne. Det var mycket spännande att reflektera över! Tanken att det skulle kunna vara möjligt att kommunicera utan ord, alltså tankeöverföring mellan olika medvetanden, ville jag också utforska. Här även tvärs igenom den tunna hinnan mellan parallella världar, därav titeln.
I min femte och senaste bok De svarta tornen återkommer jag igen till det där med parallella världar, vilka bara somliga individer kan förflytta sig mellan. Nu valde jag att låta huvudkaraktären vara en äldre kvinna. Även sådana kan behöva uppleva både äventyr och romantik.
Så långt om vad jag har skrivit. Nu om hur. Jag tänker att det kan vara en hårfin skillnad mellan ett originellt, konstnärligt, målande vackert eget språk och ett som mest bara känns konstigt, tillkrånglat och halvt obegripligt. Jag har en bild av mitt eget skrivande som en välnött ledstång intill en trappa. Är det knoppar på ledstången – som det i alla fall förr kunde vara i skolor där de vuxna inte ville att barnen skulle åka kana på stången – tvingas man stanna upp och fundera, och förhoppningsvis imponeras av skickligheten hos författaren. Men språket kan också vara som en ohyvlad ledstång som bara ger flisor i handflatan … Själv vill jag skriva osynligt eftersom jag inte behärskar konsten att skriva som en nobelpristagare. Så min ledstång ska vara så hal och len att man knappt märker när den glider under handen.
Som korrekturläsare har jag svårt att avhålla mig från kommentarer på språket utöver de rena grammatik- och slarvfelen. Det är så himla roligt att föreslå små ändringar i formuleringarna som – i mitt tycke då förstås – bidrar till en vackrare, mer läsvärd upplevelse. Underbart givande! Som att putsa lite extra på en nästan blank silverpokal. De manus jag får i min hand är redan bearbetade flera gånger via samspel redaktör-författare så jag bidrar bara med den sista biten.
Jag har en annan bild av författande som jag vill avsluta inlägget med. Det är detta med detaljer i miljöerna. Jag ser det som en julgran. Är den helt oklädd förutom några futtiga kulor och enstaka ljus, blir den inte värd att beundra. Är den så överklädd att själva granen knappt syns vänder man sig också bort. Sedan är förstås smaken olika, där några läsare tröttnar och hoppar över detaljrika beskrivningar, kanske andra försjunker och njuter, fulla av beundran.
Astrid Ahlberg
Bibliografi:
Porten (2014) Delad identitet (2014) Kvinnan med silverhåret (2015) Den tunna hinnan (2016) De svarta tornen (2019)
