Okej, det kanske är en lite vilseledande rubrik. Det här är inte någon lista över mina favoritlåtar. Det jag menade var snarare att skriva om musiken i fantastiken, men nu när du vet det behöver jag ju inte hitta på en ny rubrik.

Det går knappast att tänka sig Star Wars, Dr Who, NeverEnding Story eller någon av de andra storverken utan sin musik men de har den orättvisa fördelen av att vara produktioner med både ljud och bild.

Får musiken ens plats i en fysisk bok?

Ja!

För egen del är det något jag funderar över eftersom jag arbetar på en bok där Näcken har en framträdande roll och dessutom har jag ett framtida bokprojekt som egentligen är en slags musikal. Tydligen har jag gett kontrollen över mitt författarskap till någon slags inneboende frustrationshungrig självplågare. (Där ser man, det ÄR terapi att blogga!)

Hur som helst, även om författaren hör musiken i huvudet, är det en helt annan sak att beskriva den. Är texten för angelägen att få med varenda detalj blir det lätt ointressant att läsa, men är det för svepande försvinner poängen. Efter allt arbete vore det förstås tråkigt om alla bara hoppar över musikstyckena.

Som jag ser det finns i huvudsak tre olika sätt att skriva musik på. Det första är att skriva ut sångtexten och hoppas att läsaren i alla fall uppfattar rytmen om än inte melodin. Det andra är att beskriva hur det låter (antingen rakt av eller genom liknelser). Det tredje är att beskriva hur den som lyssnar på musiken uppfattar/reagerar på den. Det går förstås att blanda mellan sätten också, för som författare vill jag så klart att läsaren får komma så nära känslan i just det där ögonblicket som möjligt.

Fast lätt är det inte att skriva musik i bokform och värre blir det inom fantastiken. Där kan de helt påhittade kulturerna och varelserna vara så annorlunda från oss att deras ideal och förmåga gör deras musik nästan obeskrivlig. Hur blir det med musik som mänskliga öron inte hade kunnat uppfatta? Hur blir det om aliens rörs till tårar medan människorna på skeppet kryper ihop i fosterställning och försöker slita öronen av sig? Hur blir det om det inte ens finns människor i berättelsen? Vem som har tolkningsföreträde till musiken hänger till en del på berättarperspektivet, men det behöver också bli trovärdigt för läsaren och helst vara möjligt för den personen att relatera till.

Det förklarar kanske varför så få vågar sig på det? Bland våra svenska fantastikförfattare har framför allt Lupina skrivit flera böcker där det förekommer musik, och jag tycker verkligen att hon har lyckats göra det riktigt bra!

Vad tycker du; funkar det att läsa musik i en bok? Har du funderat på om det finns skillnader i hur musik fungerar i fantastiken jämfört med mainstream? Har du koll på fler ”musikförfattare” att tipsa om?