Kategori: Författarliv

Den fjärde februari 2025 började som en vanlig dag för de flesta. Ingen, förutom en person, kunde ana att den skulle övergå till en fruktansvärd tragedi. Det är nog få som kommer glömma den här dagen. Sorgen når ända in i hjärtats djupaste vrår.

När det ofattbara sker

Jag var på väg till min mamma i Örebro för att fira hennes födelsedag. På vägen dit passerade jag gärningsmannens lägenhet en halvtimme innan dådet. Det förstod jag efteråt, när adressen blev känd. Allt var som vanligt. Det skulle bli en rolig dag. Hos mamma står radion på. Nyheterna som når oss är ofattbara. En skolskjutning. I Örebro.

Det har tagit flera dagar att processa det som hänt. När Risbergska en gång i tiden var ett gymnasium hade jag vänner som pluggade där. När det blev vuxenutbildning hade jag också vänner som gick där, bland annat en vän som läste in svenska högstadiet och gymnasiet, för att sedan studera vidare till undersköterska. En fantastisk prestation av en person som inte fått mycket utbildning i sitt tidigare hemland.

De här människorna som miste livet hade drömmar och planer. Ville bygga en bättre framtid för sig själva och sina familjer. Jag läste in gymnasiet som vuxen och vet vilket stort steg det är. Godkända gymnasiebetyg öppnar många dörrar för vidare utbildning. Det är början på ett nytt kapitel i livet oavsett bakgrund.

På söndagen besökte jag minnesplatsen. Vi det tillfället fanns varken kungligheter eller politiker på plats, däremot en strid ström av människor som berörts direkt eller indirekt. Värdigt och under tystnad lämnades blommor och tändes ljus. Där fanns också brev och gosedjur.

Jag tände mitt ljus och placerade det på den leriga och ojämna marken. Det lutade sig mot ett annat ljus som för att söka stöd i den svåra stunden. Orolig för att det skulle slockna höll jag ett öga på det. I den stunden var det väldigt viktigt för mig att just mitt ljus brann. Ett märkligt fokus som kanske fungerade som ett litet skydd mot andra, sorgsnare tankar.

När fler ljus tändes och omringade mitt förlorade jag det ur sikte. I sorgen enades vi och blev ett. Jag hoppas att vi kan ta med den känslan in i tiden som väntar oss.

Jag vill framföra mitt allra varmaste deltagande till de anhöriga.

Jag skriver på svenska och jag skriver fantasy. Det har länge funnits ett motstånd bland fantasyläsare att läsa svensk fantasy. Hur många gånger har jag inte hört frasen ”jag läser bara på engelska”. Det synsättet har börjat förändras och jag tror det beror på två saker. Dels det ihärdiga arbete som författare och mikroförlag har lagt ned på att sprida sin utgivning under många år, dels på att det publiceras allt fler högklassiga fantasyböcker skrivna på svenska.

Vikten av ett språk

Personligen kan jag inte alls förstå varför det är bättre att läsa på engelska. Varför inte både och? Jag läser gärna på engelska ibland för att hålla språket vid liv och för att jag tycker det är fantastiskt att förstå fler än ett språk. Svenska är ett vackert och ordrikt språk även om många hävdar motsatsen. Det fungerar alldeles utmärkt för alla genrer.

För mig är det otroligt viktigt med språk och det är ingen slump att jag jobbar med kommunikation, även om vägen dit varit lång. Jag hade fyllt 30 och fått barn när jag påbörjade en utbildning till informationsproducent som jag sedan följde upp med en yrkesutbildning till informationsdesigner. Kort sagt jobbar jag numera med text och grafisk form för tryckta och digitala medier. Författandet är (än så länge) en bisyssla.

Vad har det med svensk fantasy att göra kanske någon undrar? Jo, jag växte upp i en förort med en mindre bra grundskola, ingen av mina föräldrar hade någon högre utbildning, min mamma kom till Sverige från Finland i slutet på 60-talet som arbetskraftsinvandrare. Jag trivdes inte i skolan och gick ut nian med värdelösa betyg. Framtidsutsikterna var inte de bästa.

En ordbok och massa böcker

Jag önskade mig en svensk ordbok när jag var i yngre tonåren. Min mamma var snäll och köpte en till mig. Den står fortfarande i min bokhylla. Med hjälp av ordboken och allt läsande byggde jag upp ett stort ordförråd, utvecklade en hög läsförståelse och lärde mig att uttrycka mig i skrift. Mina föräldrar var med i en bokklubb en period så hemmets bokhylla fylldes av bland annat tidlösa klassiker.

Tack vare mina goda språkkunskaper lyckades jag utbilda mig som vuxen och dessutom starta en konsultfirma inom kommunikation. Det tror jag inte varit möjligt utan tillgången till litteratur redan från barndomen.

Nyansskillnader mellan olika ord, ordföljd, språkrytm, skiljetecken … Det är viktiga beståndsdelar för att öka tydligheten och njutningen av en text. När exakt rätt ord valts för att beskriva en situation eller karaktär fördjupas förståelsen och texten blir levande. Jag vill hela tiden lära mig mer.

Läs det som du tycker om

Genom att läsa och skriva berättelser i en genre som man tycker om utvecklas det egna språket. Fantasy var det jag tyckte allra mest om när jag växte upp och så är det fortfarande.

Läsare nämner ofta att språket i böckerna utgivna av mitt förlag är väldigt vackert och det gör mig otroligt glad. Jag vill verkligen bidra till att sprida läsglädje och höja statusen på svenska språket bland fantasyläsare.

Har du några tankar och åsikter om detta? Skriv gärna en kommentar.

---

Nyfiken på min firma? Läs mer på hemsidan cinna.se

Vill du veta mer om mitt lilla bokförlag? Kolla på catoblepas.se

Resurser som jag ofta använder:

Svenska.se

Synonymer.se

Institutet för språk och folkminnen

Jag har alltid fascinerats av skrift. En massa krumelurer formar ord som bildar meningar som till slut blir berättelser och ibland nya världar. Det är helt otroligt. Om man som jag dessutom har livlig fantasi och genast omvandlar text till bilder i huvudet blir både läsning och författande mycket intressanta upplevelser.

Böcker får eget liv

Varje bok får ett nytt liv för varje ny läsare eftersom ingen har samma minnen och erfarenheter som en annan person. Vi har besökt olika platser, kan referera till olika händelser och uppfattar saker på vårt eget, personliga vis. Det gör att vi tolkar berättelserna som vi läser olika. Testa att be tre personer rita en katt och du får tre olika katter. En person kanske refererar till sin egen katt, en annan till en katt i en film etc. Likadant blir det när vi läser och det tycker jag är intressant.

Snart kommer min senaste bok släppas ut i världen. Hittills är det ett bara ett fåtal som läst den. Skräckblandad förtjusning är det uttryck som bäst beskriver vad jag känner inför det för naturligtvis vill jag att berättelsen ska tas emot väl. Jag har levt med karaktärerna i boken under lång tid och de betyder mycket för mig.

Vis av tidigare erfarenheter vet jag att texten kommer tolkas på sätt som jag själv inte tänkt på och det är spännande. När jag läser recensioner av mina egna böcker händer det att recensenten upptäckt aspekter som jag inte alls avsett. Vid ny genomläsning av texten kan jag oftast se det läsaren lagt märke till och jag får en ny syn på vad jag skrivit. Det är minst sagt helt fantastiskt!

Nytt år och nya tag med skrivandet. Planen är att Sandhäxan från Irj ska skrivas klart och publiceras innan höstens bokmässa i Göteborg. Jag har ärligt talat varit ganska lat senaste tiden och inte alls skrivit så mycket som jag tänkt. Tiden har funnits men av någon märklig anledning har jag valt att spela spel, titta på tv-serier och läsa istället. Jag skulle också träna jättemycket under jul- och nyårshelgerna för att bygga upp styrkan i min kropp igen. Jag är fortfarande rätt klen efter sjukdomsåren. Nåja, det hjälper inte att gnälla, det är bara att ta nya tag och göra de saker som jag föresatt mig. Frågan är bara varför det är så förbaskat svårt för mig att göra saker som faktiskt vill göra.

Tio år med Catoblepas förlag

Förra året var ett jubileumsår. Jag bildade Catoblepas förlag senhösten 2013. Det känns som alldeles nyss så det är en märklig känsla att veta att jag haft förlaget i 10 år redan. Förlaget skrev kontrakt med en ny författare, nämligen Patrik Centerwall. Det innebär att ni har en spännande samling noveller med temat urban fantasy att vänta er!

Ni är flera som önskat mina böcker som ljudböcker men jag ger inte ut ljud. Det beror på att jag inte har någon kunskap om ljudmarknaden och att jag inte själv lyssnar på ljudböcker. Catoblepas förlag är mitt hjärteprojekt där jag publicerar sådant jag själv vill läsa i de format jag själv tycker om. Men jag vill självklart att även ni som föredrar ljud ska kunna ta del av mina böcker och därför funderar jag på om något annat förlag kan vilja skriva ljudbokskontrakt. Jag tänker då i första hand på Purpurvinter som kan tilltala en bredare läsekrets än min fantasyserie om Yddrios. Vi får se vad som händer!

Träddrakens år

Den tionde februari är det kinesiskt nyår och kaninens år övergår till drakens år. Jag är född i råttans år. Det kanske inte är ett lika tufft djur som draken, men råttor är smarta och riktiga överlevnadskonstnärer så jag är nöjd med mitt årsdjur. Som fantasyförfattare hade såklart en drake passat fint. De är nästan symbolen för vår genre.

Enligt det kinesiska horoskopet är omvandling, tillväxt och överflöd nyckelord för 2024. Det låter bra tycker jag. Vi får hålla tummarna för att det slår in. Jag avslutar det här inlägget med att tacka alla läsare för 2023 och önska er ett fantastiskt 2024. Förhoppningsvis kommer det nya året föra med sig förbättringar både på ett personligt plan och vad gäller världsläget. God fortsättning på det nya året!

Mitt pågående manus är en fjärde bok om fantasyvärlden Yddrios. Den här berättelsen utspelas i Irj, ett fredligt land där de flesta invånare lever på att odla och föda upp får. Dit sänds Samarja Vekk som är befälhavare i den kejserliga armén med uppdraget att göra Irj till ytterligare en av kejsardömet Tebidiars provinser. Till sin hjälp har hon en armé av soldater och mästerbesvärjaren Drelar. Uppdraget är klassat som enkelt. Folket i Irj har ingen erfarenhet av krig och försvar, men andra saker händer som ingen räknat med.

Sandhäxan från Irj nämns i min bok Shessandras hjärta. Jag skrev mer om henne än vad som sedan kom med i den boken. Tanken var redan då att hon skulle få en egen bok istället då hennes historia krävde det och för att berätta sandhäxans historia behövde även Irjs historia klargöras.

Jag skriver inte särskilt snabbt och därför tar det tid mellan mina utgivningar. Jag behöver fundera över handlingen och lära känna karaktärerna i lugn och ro. Eftersom jag inte lever på mitt författarskap utan frilansar som skribent och grafisk formgivare får bokskrivandet ofta stå åt sidan för annat. Jag sätter oftast en plan för skrivandet och när det ska vara klart, men om det inte lyckats på grund av att annat tar mycket tid så är det helt ok. Mitt mål är att publicera Sandhäxan från Irj sommaren 2024. Jag vill gärna ha med den till Bokmässan i Göteborg 2024, men som sagt, vi får se om den hinner bli klar.

(Bilden är skapad med Adobe Firefly.)

Catoblepas förlag grundade jag 2013 för att jag ville publicera fantasy för vuxna och unga vuxna av svenska författare. Det finns väldigt mycket bra manus men de stora förlagen nappar tyvärr inte. Dessutom ville jag ge ut mina egna noveller och den fantasyroman som jag skrev på då. Det är min egen utgivning som det här inlägget fokuserar på.

Läs gärna: Därför startade jag ett eget bokförlag – del 1

Steampunknoveller och en fantasybok

Jag hade fått flera noveller publicerade i diverse antologier och de hade dessutom fått bra respons från läsarna. Det gjorde gott för mitt självförtroende och jag bestämde mig för att publicera mina texter själv. Det var den andra drivkraften för att bilda Catoblepas förlag. Jag började försiktigt med några av mina noveller som e-böcker och förlaget släppte sedan den första tryckta boken som var novellsamlingen Runristaren av Andrea Grave-Müller.

Jag hade funderat på att skicka mitt bokmanus till några av de stora etablerade förlagen men insåg att chansen att få det utgivet var minimal. De små indieförlagen vars utgivning jag läser och uppskattar hade varit ett alternativ, men jag tyckte att då kunde jag lika gärna starta ett eget förlag. Om manuset skulle bli antaget så visste jag att upplagan skulle bli liten och genomslagskraften begränsad. Det är ju tyvärr så att mikroförlagen har svårt att synas i den flod av böcker som publiceras varje år. Med egen utgivning skulle jag ha full kontroll över mina projekt.

Jag skriver som jag vill …

Jag brukar tänka på det gamla punkbandet KSMB när jag jobbar med mina bokprojekt. De har en låttext som går så här:
”En slemmig torsk i en brödrost! Jag stoppar upp fingret bakom en tapet. Vad är det jag känner? Jo, en klibbig smet. Jag sjunger som jag vill!”

Mina texter är mina personliga projekt och jag skriver som jag vill. Jag vill hela tiden utvecklas och förbättra mitt skrivande. Det viktigaste för mig är att jag får hitta min egen berättarröst, min egen ton i texterna och prova de idéer som jag tycker är intressanta. Naturligtvis vill jag att mina böcker ska bli omtyckta och nå en bredare läsekrets än vad de gör idag. Självklart önskar jag att jag kunde tjäna pengar på mitt skrivande så jag kunde jobba som författare på deltid istället för att som nu skriva på min fritid. Jag inser att det troligen inte kommer bli så. De första åren hade jag hopp om att det skulle kunna fungera, men nu är jag mera realistisk.

Hjälpsamma personer har gett mig olika förslag på vad jag skulle kunna göra för att lyckas försörja mig som författare. Ett förslag som återkommer är att byta genre från fantastik till exempelvis kriminalromaner eller erotik. Men det vill jag ju inte skriva. Som konsult skriver jag beställningstexter och får betalt. Det är ett mycket enklare sätt att tjäna pengar på skrivande än att skriva en hel bok. Det gör ont i min konstnärssjäl varje gång någon föreslår att jag ska byta genre till något som fler gillar. Det är ju inte det mitt författarskap går ut på. Då är det bättre att jag slutar skriva böcker och enbart koncentrerar mig på mitt brödjobb.

”Ickekreativa människor tänker och fungerar annorlunda.”

Lupina Ojala

Ett annat förslag som jag ofta får är att jag ska börja med skrivarkurser. Men varför då? undrar jag varje gång. Jag vill inte vara lärare, då hade jag utbildat mig till det. Jag har aldrig bett om råd gällande min författarkarriär och folk menar säkert väl. Antagligen har ickekreativa personer svårt att förstå vad som driver en skapande människa. Tidigare har jag hållit på en hel del med konsthantverk, bland annat gjorde jag silversmycken och sålde. Även då fick jag oombedda råd som att jag skulle kunna beställa färdiga smycken billigt från Asien för att sälja istället för att göra dem själv. Ickekreativa människor tänker och fungerar annorlunda.

Läsarkontakt betyder väldigt mycket

När läsare tar sig tiden att skriva till mig för att berätta att de tycker om det jag skriver och vill läsa mer blir jag väldigt glad. Det betyder verkligen väldigt mycket. De världar jag bygger upp och de karaktärer vars livsöden jag berättar om har varit med mig under flera år innan den färdiga boken når ut i handeln. Det är fantastiskt när andra tar del av något som från början bara fanns i mitt huvud. Den känslan som jag själv får efter att ha läst klart en riktigt bra bok är det underbart att kunna ge till andra. Mina läsare kanske inte är så många, men för varje enskild person som berörs av mina böcker blir jag otroligt stolt och och lycklig.

FANTASYKAMMARENS TOPPLISTA 2022

Det är verkligen väldigt roligt att min bok Purpurvinter är nominerad i kategorin ÅRETS BOK i FANTASYKAMMARENS TOPPLISTA 2022! Det var min vän och författarkollega Marcus Olausson som såg det före mig och skickade gratulationer på morgonen. Marcus är utgiven på mitt förlag, Catoblepas förlag, och fick förra året utmärkelsen ÅRETS SERIE för SERAHEMA SAPORIUM.

Det är väldigt fina böcker som utgör de andra tre nomineringarna, men även om jag inte vinner så är det verkligen kul att ha blivit nominerad. Snart öppnar röstningen och då kan alla läsare rösta på sin favorit.

Juryns motivering:
”Vintern 1907 manas fram med lika mycket historisk autenticitet som krypande, spöklik känsla när märkliga saker börjar hända på Mössebergs vintersanatorium. Läsaren erbjuds en rad mysterier att försöka lösa medan författaren skickligt avslöjar allt fler detaljer kring en gammal tragedi.”

Alla nomineringar hittar du här: Fantasykammaren på Facebook

Min ångnovell Sekelskifte släpptes som e-bok 12 januari. Den finns tillgänglig hos bland annat, Bokus, Adlibris, de flesta digitala boktjänster samt bibliotek. Senare i år kommer den även som tryckt novellbok.

Handling:
I Villa Amelon, beläget i de otillgängliga bergen, bor den rika och mäktiga Dorelia. Världens främsta vetenskapare står till hennes förfogande för att med kemikalier och mekaniska klockhjärtan råda över liv och död.

1800-talet närmar sig sitt slut. Dorelia Amelon har storslagna planer inför sekelskiftet när hon hemsöks av minnen från det förflutna.

I går besökte jag Norders Bokhandel i Falköping för att presentera min senaste bok och höra om de ville ta in den i sitt sortiment. Eftersom Purpurvinter utspelas i Falköping vill jag så klart att den ska gå att köpa i stan. Nu finns den hos Norders på Dotorpsgatan 3!

Varje gång jag varit inne i bokhandeln har personalen varit mycket trevliga och serviceinriktade. Det är mysig butik och det som inte finns inne beställer de efter önskemål. Kika in där nästa gång du har vägarna förbi Falköping.

Tidigare har jag inte varit särskilt aktiv med att sälja in mina böcker och det är något jag nu ändrar på. Skriva böckerna är det roligaste men utan marknadsföring är det få som hittar dem. Som så många andra tycker jag det är svårt att tala gott om mig själv och sådant jag själv skapat, men all fin respons jag får från läsare ger mig energi till att tala för mina böcker.

Stort tack till er som recenserar och gör inlägg i sociala medier när ni läst. Det betyder enormt mycket för alla oss indieförfattare som inte är utgivna på ett stort förlag med bra ekonomi. Ni ger inte bara inspiration till att skriva mer utan hjälper oss också att hitta fler läsare!

Förra året släpptes den nyredigerade versionen av min novell Hon vandrar om natten i formaten tryck och ljud. Den 1:a december släpps den äntligen för digital läsning. Släppet sker samma dag som min senaste roman Purpurvinter kommer som e-bok. Det gemensamma för både berättelserna är temat kusliga mysterier. Inte så dumt att läsa en ruggig vinterkväll, eller hur?

Handling: När den unga fröken Viktoria skickas ut på landet för att tillbringa sommaren hos sin farbror blir hon alldeles förskräckt. Hon vill hellre vistas hemma i Stockholm tillsammans med sina väninnor.

I den gamla herrgården vid Hjälmarens strand ägnar sig farbror Anton och hans kollega åt ett hemligt projekt. Inte ens Viktoria får veta vad det rör sig om. Även om allt verkar lugnt på ytan är det någon som smyger runt i rummen om natten och märkliga saker sker. Anton skyller allt på krånglande automatik.

Nu avslöjas omslaget till Purpurvinter!

Den fjortonde december 1907 tar fröken Qwelia Älling in på det nyöppnade Vintersanatoriet på Mösseberg. Där hoppas hon finna återhämtning och vila. Men vad vill flickan som bara Qwelia och gårdskarlen kan se? Och vad är det egentligen för hemligheter de nyfunna vännerna döljer?

Det som var menat att bli en kort vistelse med lyx och vattenbehandlingar drar ut på tiden, för vem kan resa hem när alltför många frågor kräver sina svar? Utanför Vintersanatoriet faller snön medan himlens färg långsamt skiftar till purpur.

Boksläpp 7 december 2022
E-boksläpp 1 december 2022

”Ett mycket väl uppbyggt mysterium som gör det omöjligt att slita sig!”

Magic Frigren

Berättelserna har alltid funnits i mitt huvud. När jag åker buss eller promenerar dyker det upp små scener som utvecklas till historier. När jag var barn, tonåring och ung vuxen älskade jag att skriva noveller. Jag gick några kortare skrivarkurser på folkhögskola och fick mycket uppmuntran och positiva omdömen på mina texter. Längre fram, som vuxen, tog tyvärr det dåliga självförtroendet över och jag skriv inte under en lång period. Det hindrade inte att jag fortsatte komponera i historier i huvudet. Till slut bestämde jag mig för att strunta vad andra skulle tycka om mina verk och började skriva på allvar. Det gick riktigt bra och flera av mina noveller blev utgivna.

Kommersiella texter kontra konstnärligt skapande

Eftersom jag älskar att skriva olika sorters texter och även gärna målar och tecknar utbildade jag mig till informationsproducent. I yrket ingår såväl grafisk formgivning och skrivande, allt från korta reklamtexter till längre informationstexter eller artiklar. Jag har alltså två skrivande roller – som skapande författare och som betald skribent med beställningsarbeten.

Drivkraften är helt olika för dessa två roller. Den första är mitt levebröd och något jag gör för att försörja mig. Självklart är jag tacksam över att ha ett brödjobb som jag trivs med och tycker är roligt.

Den andra rollen är författarens och det är den jag vill berätta om i det här inlägget. Jag har ett eget bokförlag där jag publicerar både mina egna och ett fåtal andra författares böcker. Förr drömde jag om att få kontrakt med ett stort förlag och kunna leva på att skriva fantasy men jag har omvärderat det på senaste tiden. När jag ger ut böckerna själv har jag total kontroll över texter, boklayout och omslag. Det är mina projekt, mina konstverk som ingen annan kan bestämma över.

Det betyder inte att jag inte tar hjälp av en lektör med manus men jag är helt fri att välja vilka synpunkter som jag vill ta till mig och vad jag anser inte skulle vara bra för texten. Jag vill utveckla min egen unika stil och skriva det jag vill utan att behöva oroa mig för försäljningssiffror.

Jag har kommit fram till att när det inte känns roligt att skriva, då låter jag bli. Om det tar ett eller tio år mellan utgivningarna är inte det viktiga. Det är processen att skapa och vägen fram till den tryckta boken som räknas.

En period glömde jag bort det och började stressa över hur jag skulle kunna sälja fler böcker och bli mer synlig i floden av utgivningar. Det mådde jag inte bra av och författande var inte längre den hobby och viktiga avkoppling i mitt liv som det varit tidigare. Nu har jag hittat tillbaka till glädjen i att berätta mina historier igen.

Vad skriver jag nu?

Fantasy kommer alltid vara min favoritgenre men jag läser väldigt mycket andra typer av böcker också. När jag flyttade till Falköping blev jag granne med en vattenkurort, en typ av hälsospa, från 1800-talet. När jag vandrade runt i den vackra parken med otroligt fina gamla träbyggnader började olika karaktärer göra mig sällskap. Nu skriver jag alltså på en bok som inte är fantasy, men den har övernaturliga inslag.

Titeln är Purpurvinter och jag skickade råmanuset till lektör. Vid vårt samtal om texten förstod jag att lektören inte var särskilt förtjust i varken upplägg eller genre, men gav mig flera professionella och genomtänkta synpunkter.

Hade det hänt med några av mina tidigare manus skulle jag kanske skrotat hela berättelsen. Nu tänker jag bara att anledningen till att det finns så många olika genrer och sätt att framföra en historia är för att alla läsare ska kunna hitta något som de gillar. Lektörer är ju också människor med egna preferenser som kan vara svårt att helt bortse från.

Direkt från hjärtat

Nu under juli är jag ledig från brödjobb och njuter av att skriva om platsen och karaktärerna i Purpurvinter. Förhoppningsvis kommer den färdiga boken så småningom hitta sina läsare. Det kan låta lite dumt kanske, men att släppa drömmen om att kunna leva på mitt skrivande gör mig till en bättre författare och en gladare och mer avslappnad människa.

Stort tack till er som läser mina böcker och skickar beröm och uppmuntran. Det betyder enormt mycket för självklart vill jag att mina böcker ska bli lästa. Det jag inte vill är att försöka anpassa manusen till marknaden i hopp om att sälja mer. Jag skriver från hjärtat för det mår jag bäst av.