Nytt år och nya tag med skrivandet. Planen är att Sandhäxan från Irj ska skrivas klart och publiceras innan höstens bokmässa i Göteborg. Jag har ärligt talat varit ganska lat senaste tiden och inte alls skrivit så mycket som jag tänkt. Tiden har funnits men av någon märklig anledning har jag valt att spela spel, titta på tv-serier och läsa istället. Jag skulle också träna jättemycket under jul- och nyårshelgerna för att bygga upp styrkan i min kropp igen. Jag är fortfarande rätt klen efter sjukdomsåren. Nåja, det hjälper inte att gnälla, det är bara att ta nya tag och göra de saker som jag föresatt mig. Frågan är bara varför det är så förbaskat svårt för mig att göra saker som faktiskt vill göra.
Tio år med Catoblepas förlag
Förra året var ett jubileumsår. Jag bildade Catoblepas förlag senhösten 2013. Det känns som alldeles nyss så det är en märklig känsla att veta att jag haft förlaget i 10 år redan. Förlaget skrev kontrakt med en ny författare, nämligen Patrik Centerwall. Det innebär att ni har en spännande samling noveller med temat urban fantasy att vänta er!
Ni är flera som önskat mina böcker som ljudböcker men jag ger inte ut ljud. Det beror på att jag inte har någon kunskap om ljudmarknaden och att jag inte själv lyssnar på ljudböcker. Catoblepas förlag är mitt hjärteprojekt där jag publicerar sådant jag själv vill läsa i de format jag själv tycker om. Men jag vill självklart att även ni som föredrar ljud ska kunna ta del av mina böcker och därför funderar jag på om något annat förlag kan vilja skriva ljudbokskontrakt. Jag tänker då i första hand på Purpurvinter som kan tilltala en bredare läsekrets än min fantasyserie om Yddrios. Vi får se vad som händer!
Träddrakens år
Den tionde februari är det kinesiskt nyår och kaninens år övergår till drakens år. Jag är född i råttans år. Det kanske inte är ett lika tufft djur som draken, men råttor är smarta och riktiga överlevnadskonstnärer så jag är nöjd med mitt årsdjur. Som fantasyförfattare hade såklart en drake passat fint. De är nästan symbolen för vår genre.
Enligt det kinesiska horoskopet är omvandling, tillväxt och överflöd nyckelord för 2024. Det låter bra tycker jag. Vi får hålla tummarna för att det slår in. Jag avslutar det här inlägget med att tacka alla läsare för 2023 och önska er ett fantastiskt 2024. Förhoppningsvis kommer det nya året föra med sig förbättringar både på ett personligt plan och vad gäller världsläget. God fortsättning på det nya året!
Mitt pågående manus är en fjärde bok om fantasyvärlden Yddrios. Den här berättelsen utspelas i Irj, ett fredligt land där de flesta invånare lever på att odla och föda upp får. Dit sänds Samarja Vekk som är befälhavare i den kejserliga armén med uppdraget att göra Irj till ytterligare en av kejsardömet Tebidiars provinser. Till sin hjälp har hon en armé av soldater och mästerbesvärjaren Drelar. Uppdraget är klassat som enkelt. Folket i Irj har ingen erfarenhet av krig och försvar, men andra saker händer som ingen räknat med.
Sandhäxan från Irj nämns i min bok Shessandras hjärta. Jag skrev mer om henne än vad som sedan kom med i den boken. Tanken var redan då att hon skulle få en egen bok istället då hennes historia krävde det och för att berätta sandhäxans historia behövde även Irjs historia klargöras.
Jag skriver inte särskilt snabbt och därför tar det tid mellan mina utgivningar. Jag behöver fundera över handlingen och lära känna karaktärerna i lugn och ro. Eftersom jag inte lever på mitt författarskap utan frilansar som skribent och grafisk formgivare får bokskrivandet ofta stå åt sidan för annat. Jag sätter oftast en plan för skrivandet och när det ska vara klart, men om det inte lyckats på grund av att annat tar mycket tid så är det helt ok. Mitt mål är att publicera Sandhäxan från Irj sommaren 2024. Jag vill gärna ha med den till Bokmässan i Göteborg 2024, men som sagt, vi får se om den hinner bli klar.
Catoblepas förlag grundade jag 2013 för att jag ville publicera fantasy för vuxna och unga vuxna av svenska författare. Det finns väldigt mycket bra manus men de stora förlagen nappar tyvärr inte. Dessutom ville jag ge ut mina egna noveller och den fantasyroman som jag skrev på då. Det är min egen utgivning som det här inlägget fokuserar på.
Jag hade fått flera noveller publicerade i diverse antologier och de hade dessutom fått bra respons från läsarna. Det gjorde gott för mitt självförtroende och jag bestämde mig för att publicera mina texter själv. Det var den andra drivkraften för att bilda Catoblepas förlag. Jag började försiktigt med några av mina noveller som e-böcker och förlaget släppte sedan den första tryckta boken som var novellsamlingen Runristaren av Andrea Grave-Müller.
Jag hade funderat på att skicka mitt bokmanus till några av de stora etablerade förlagen men insåg att chansen att få det utgivet var minimal. De små indieförlagen vars utgivning jag läser och uppskattar hade varit ett alternativ, men jag tyckte att då kunde jag lika gärna starta ett eget förlag. Om manuset skulle bli antaget så visste jag att upplagan skulle bli liten och genomslagskraften begränsad. Det är ju tyvärr så att mikroförlagen har svårt att synas i den flod av böcker som publiceras varje år. Med egen utgivning skulle jag ha full kontroll över mina projekt.
Jag skriver som jag vill …
Jag brukar tänka på det gamla punkbandet KSMB när jag jobbar med mina bokprojekt. De har en låttext som går så här: ”En slemmig torsk i en brödrost! Jag stoppar upp fingret bakom en tapet. Vad är det jag känner? Jo, en klibbig smet. Jag sjunger som jag vill!”
Mina texter är mina personliga projekt och jag skriver som jag vill. Jag vill hela tiden utvecklas och förbättra mitt skrivande. Det viktigaste för mig är att jag får hitta min egen berättarröst, min egen ton i texterna och prova de idéer som jag tycker är intressanta. Naturligtvis vill jag att mina böcker ska bli omtyckta och nå en bredare läsekrets än vad de gör idag. Självklart önskar jag att jag kunde tjäna pengar på mitt skrivande så jag kunde jobba som författare på deltid istället för att som nu skriva på min fritid. Jag inser att det troligen inte kommer bli så. De första åren hade jag hopp om att det skulle kunna fungera, men nu är jag mera realistisk.
Hjälpsamma personer har gett mig olika förslag på vad jag skulle kunna göra för att lyckas försörja mig som författare. Ett förslag som återkommer är att byta genre från fantastik till exempelvis kriminalromaner eller erotik. Men det vill jag ju inte skriva. Som konsult skriver jag beställningstexter och får betalt. Det är ett mycket enklare sätt att tjäna pengar på skrivande än att skriva en hel bok. Det gör ont i min konstnärssjäl varje gång någon föreslår att jag ska byta genre till något som fler gillar. Det är ju inte det mitt författarskap går ut på. Då är det bättre att jag slutar skriva böcker och enbart koncentrerar mig på mitt brödjobb.
”Ickekreativa människor tänker och fungerar annorlunda.”
Lupina Ojala
Ett annat förslag som jag ofta får är att jag ska börja med skrivarkurser. Men varför då? undrar jag varje gång. Jag vill inte vara lärare, då hade jag utbildat mig till det. Jag har aldrig bett om råd gällande min författarkarriär och folk menar säkert väl. Antagligen har ickekreativa personer svårt att förstå vad som driver en skapande människa. Tidigare har jag hållit på en hel del med konsthantverk, bland annat gjorde jag silversmycken och sålde. Även då fick jag oombedda råd som att jag skulle kunna beställa färdiga smycken billigt från Asien för att sälja istället för att göra dem själv. Ickekreativa människor tänker och fungerar annorlunda.
Läsarkontakt betyder väldigt mycket
När läsare tar sig tiden att skriva till mig för att berätta att de tycker om det jag skriver och vill läsa mer blir jag väldigt glad. Det betyder verkligen väldigt mycket. De världar jag bygger upp och de karaktärer vars livsöden jag berättar om har varit med mig under flera år innan den färdiga boken når ut i handeln. Det är fantastiskt när andra tar del av något som från början bara fanns i mitt huvud. Den känslan som jag själv får efter att ha läst klart en riktigt bra bok är det underbart att kunna ge till andra. Mina läsare kanske inte är så många, men för varje enskild person som berörs av mina böcker blir jag otroligt stolt och och lycklig.
Det är verkligen väldigt roligt att min bok Purpurvinter är nominerad i kategorin ÅRETS BOK i FANTASYKAMMARENS TOPPLISTA 2022! Det var min vän och författarkollega Marcus Olausson som såg det före mig och skickade gratulationer på morgonen. Marcus är utgiven på mitt förlag, Catoblepas förlag, och fick förra året utmärkelsen ÅRETS SERIE för SERAHEMA SAPORIUM.
Det är väldigt fina böcker som utgör de andra tre nomineringarna, men även om jag inte vinner så är det verkligen kul att ha blivit nominerad. Snart öppnar röstningen och då kan alla läsare rösta på sin favorit.
Juryns motivering: ”Vintern 1907 manas fram med lika mycket historisk autenticitet som krypande, spöklik känsla när märkliga saker börjar hända på Mössebergs vintersanatorium. Läsaren erbjuds en rad mysterier att försöka lösa medan författaren skickligt avslöjar allt fler detaljer kring en gammal tragedi.”
Min ångnovell Sekelskifte släpptes som e-bok 12 januari. Den finns tillgänglig hos bland annat, Bokus, Adlibris, de flesta digitala boktjänster samt bibliotek. Senare i år kommer den även som tryckt novellbok.
Handling: I Villa Amelon, beläget i de otillgängliga bergen, bor den rika och mäktiga Dorelia. Världens främsta vetenskapare står till hennes förfogande för att med kemikalier och mekaniska klockhjärtan råda över liv och död.
1800-talet närmar sig sitt slut. Dorelia Amelon har storslagna planer inför sekelskiftet när hon hemsöks av minnen från det förflutna.
I går besökte jag Norders Bokhandel i Falköping för att presentera min senaste bok och höra om de ville ta in den i sitt sortiment. Eftersom Purpurvinter utspelas i Falköping vill jag så klart att den ska gå att köpa i stan. Nu finns den hos Norders på Dotorpsgatan 3!
Varje gång jag varit inne i bokhandeln har personalen varit mycket trevliga och serviceinriktade. Det är mysig butik och det som inte finns inne beställer de efter önskemål. Kika in där nästa gång du har vägarna förbi Falköping.
Tidigare har jag inte varit särskilt aktiv med att sälja in mina böcker och det är något jag nu ändrar på. Skriva böckerna är det roligaste men utan marknadsföring är det få som hittar dem. Som så många andra tycker jag det är svårt att tala gott om mig själv och sådant jag själv skapat, men all fin respons jag får från läsare ger mig energi till att tala för mina böcker.
Stort tack till er som recenserar och gör inlägg i sociala medier när ni läst. Det betyder enormt mycket för alla oss indieförfattare som inte är utgivna på ett stort förlag med bra ekonomi. Ni ger inte bara inspiration till att skriva mer utan hjälper oss också att hitta fler läsare!
Förra året släpptes den nyredigerade versionen av min novell Hon vandrar om natten i formaten tryck och ljud. Den 1:a december släpps den äntligen för digital läsning. Släppet sker samma dag som min senaste roman Purpurvinter kommer som e-bok. Det gemensamma för både berättelserna är temat kusliga mysterier. Inte så dumt att läsa en ruggig vinterkväll, eller hur?
Handling: När den unga fröken Viktoria skickas ut på landet för att tillbringa sommaren hos sin farbror blir hon alldeles förskräckt. Hon vill hellre vistas hemma i Stockholm tillsammans med sina väninnor.
I den gamla herrgården vid Hjälmarens strand ägnar sig farbror Anton och hans kollega åt ett hemligt projekt. Inte ens Viktoria får veta vad det rör sig om. Även om allt verkar lugnt på ytan är det någon som smyger runt i rummen om natten och märkliga saker sker. Anton skyller allt på krånglande automatik.
Den fjortonde december 1907 tar fröken Qwelia Älling in på det nyöppnade Vintersanatoriet på Mösseberg. Där hoppas hon finna återhämtning och vila. Men vad vill flickan som bara Qwelia och gårdskarlen kan se? Och vad är det egentligen för hemligheter de nyfunna vännerna döljer?
Det som var menat att bli en kort vistelse med lyx och vattenbehandlingar drar ut på tiden, för vem kan resa hem när alltför många frågor kräver sina svar? Utanför Vintersanatoriet faller snön medan himlens färg långsamt skiftar till purpur.
Boksläpp 7 december 2022 E-boksläpp 1 december 2022
”Ett mycket väl uppbyggt mysterium som gör det omöjligt att slita sig!”
Berättelserna har alltid funnits i mitt huvud. När jag åker buss eller promenerar dyker det upp små scener som utvecklas till historier. När jag var barn, tonåring och ung vuxen älskade jag att skriva noveller. Jag gick några kortare skrivarkurser på folkhögskola och fick mycket uppmuntran och positiva omdömen på mina texter. Längre fram, som vuxen, tog tyvärr det dåliga självförtroendet över och jag skriv inte under en lång period. Det hindrade inte att jag fortsatte komponera i historier i huvudet. Till slut bestämde jag mig för att strunta vad andra skulle tycka om mina verk och började skriva på allvar. Det gick riktigt bra och flera av mina noveller blev utgivna.
Kommersiella texter kontra konstnärligt skapande
Eftersom jag älskar att skriva olika sorters texter och även gärna målar och tecknar utbildade jag mig till informationsproducent. I yrket ingår såväl grafisk formgivning och skrivande, allt från korta reklamtexter till längre informationstexter eller artiklar. Jag har alltså två skrivande roller – som skapande författare och som betald skribent med beställningsarbeten.
Drivkraften är helt olika för dessa två roller. Den första är mitt levebröd och något jag gör för att försörja mig. Självklart är jag tacksam över att ha ett brödjobb som jag trivs med och tycker är roligt.
Den andra rollen är författarens och det är den jag vill berätta om i det här inlägget. Jag har ett eget bokförlag där jag publicerar både mina egna och ett fåtal andra författares böcker. Förr drömde jag om att få kontrakt med ett stort förlag och kunna leva på att skriva fantasy men jag har omvärderat det på senaste tiden. När jag ger ut böckerna själv har jag total kontroll över texter, boklayout och omslag. Det är mina projekt, mina konstverk som ingen annan kan bestämma över.
Det betyder inte att jag inte tar hjälp av en lektör med manus men jag är helt fri att välja vilka synpunkter som jag vill ta till mig och vad jag anser inte skulle vara bra för texten. Jag vill utveckla min egen unika stil och skriva det jag vill utan att behöva oroa mig för försäljningssiffror.
Jag har kommit fram till att när det inte känns roligt att skriva, då låter jag bli. Om det tar ett eller tio år mellan utgivningarna är inte det viktiga. Det är processen att skapa och vägen fram till den tryckta boken som räknas.
En period glömde jag bort det och började stressa över hur jag skulle kunna sälja fler böcker och bli mer synlig i floden av utgivningar. Det mådde jag inte bra av och författande var inte längre den hobby och viktiga avkoppling i mitt liv som det varit tidigare. Nu har jag hittat tillbaka till glädjen i att berätta mina historier igen.
Vad skriver jag nu?
Fantasy kommer alltid vara min favoritgenre men jag läser väldigt mycket andra typer av böcker också. När jag flyttade till Falköping blev jag granne med en vattenkurort, en typ av hälsospa, från 1800-talet. När jag vandrade runt i den vackra parken med otroligt fina gamla träbyggnader började olika karaktärer göra mig sällskap. Nu skriver jag alltså på en bok som inte är fantasy, men den har övernaturliga inslag.
Titeln är Purpurvinter och jag skickade råmanuset till lektör. Vid vårt samtal om texten förstod jag att lektören inte var särskilt förtjust i varken upplägg eller genre, men gav mig flera professionella och genomtänkta synpunkter.
Hade det hänt med några av mina tidigare manus skulle jag kanske skrotat hela berättelsen. Nu tänker jag bara att anledningen till att det finns så många olika genrer och sätt att framföra en historia är för att alla läsare ska kunna hitta något som de gillar. Lektörer är ju också människor med egna preferenser som kan vara svårt att helt bortse från.
Direkt från hjärtat
Nu under juli är jag ledig från brödjobb och njuter av att skriva om platsen och karaktärerna i Purpurvinter. Förhoppningsvis kommer den färdiga boken så småningom hitta sina läsare. Det kan låta lite dumt kanske, men att släppa drömmen om att kunna leva på mitt skrivande gör mig till en bättre författare och en gladare och mer avslappnad människa.
Stort tack till er som läser mina böcker och skickar beröm och uppmuntran. Det betyder enormt mycket för självklart vill jag att mina böcker ska bli lästa. Det jag inte vill är att försöka anpassa manusen till marknaden i hopp om att sälja mer. Jag skriver från hjärtat för det mår jag bäst av.
Jag frilansar som formgivare och copywriter samtidigt som jag driver ett litet bokförlag som publicerat både mina egna och andra författares verk.Som så många andra kreativa människor har jag blivit utbränd flera gånger. Den senaste smällen kom 2018 men jag vägrade låta det förstöra min tillvaro. Extra lång semester fick räcka tyckte jag. Hjärtklappningen försvann och viss ork återkom, men bara för en kort tid. Sedan mådde jag dåligt igen. Året därpå fick jag en inflammation i sköldkörteln varpå månader av behandling med bland annat kortisontabletter (med jobbiga biverkningar) följde. Jag fortsatte jobba men inte längre heltid. Det påverkade naturligtvis även min ekonomi mycket negativt.
Jag fick aldrig träffa någon läkare förutom på jourmottagningen eftersom det inte fanns några läkartider på någon av vårdcentralerna i närheten. Den läkaren skrev ut antibiotika som inte på något sätt kan hjälpa mot subakut sköldkörtelinflammation. Till slut fick jag lämna blodprov på en vårdcentral och fick rätt diagnos. Själv hade jag för länge sedan insett att det var sköldkörteln på grund av att jag drabbats av väl synlig struma. Jag fortsatte jobba och försökte orka med att träna lite ibland. Träning är ju bra för hälsan.
Bokmässan 2019 var jag väldigt sjuk men eftersom det inte är en smittsam sjukdom var jag där ändå men jag minns faktiskt inte mycket. Utställningsmontern blev i alla fall toppenfin och författarna på mitt förlag ställde upp och skötte ruljangsen tillsammans med Annorlunda förlag som vi delade monter med.
Blodprov på labb med påföljande brev eller ibland telefonsamtal från läkare med instruktioner om behandling var den vård jag fick. Hjärtklappningen och den ångest som en överaktiv sköldkörtel (under inflammationsperioden hade jag hypertyreos) orsakar dämpades med betablockerare. Jag hade ingen aning om att det tar flera månader att bli frisk från en sköldkörtelinflammation så jag kämpade vidare med jobbet. Ofta trodde jag att jag skulle dö och många gånger önskade jag faktiskt att jag skulle göra det. Smärtor i hela kroppen och en rivande ångest gjorde tillvaron outhärdlig. Pressen utifrån var densamma som när jag var frisk för ingen förstod att jag var sjuk och jag har alltid varit dålig på att säga nej. Jag vill ju inte framstå som lat.
Krossade drömmar och hjärndimma
Till slut gick det inte längre för jag kunde inte koncentrera mig ens ett par timmar om dagen som jag trots allt mäktat med tidigare. Hjärndimman tog över helt och hållet. Jag gick från att ha frilansat inom mitt drömyrke, dansat och tränat flera gånger i veckan, skrivit böcker och drivit förlag till att göra nästan ingenting i ett helt år. Hela 2021 jobbade jag minimalt och vilade övrig tid. Ibland orkade jag skriva lite på min nya bok. Hälsan var förstörd och mina drömmar krossade. Jag har gråtit floder av sorg över mitt förlorade liv och det värsta är att jag inte uppskattade det så mycket som jag borde ha gjort. Då ville jag utvecklas som hobbydansare, utöka bokförlaget och bli professionell författare. Nu vill jag mest av allt bli frisk.
Sköldkörteln blev aldrig bra igen efter inflammationen. Den producerar för lite sköldkörtelhormon vilket bland annat innebär trötthet, hjärndimma, viktuppgång, magproblem, håravfall och depression. Jag började äta Levaxin som är ett konstgjort sköldkörtelhormon men fick för låg dos och ingen läkare brydde sig om att jag fortfarande mådde dåligt, inte förrän jag flyttade och fick en ny läkare. Nu kan jag hålla mig vaken hela dagarna och behöver inte sova flera gånger om dagen. Hälsan är fortfarande i uselt skick men det är bara att kämpa på och aldrig ge upp hur hopplöst det än känns.
Vad har det här med författarskap att göra då? Jo, jag bestämde mig för att lägga alla drömmar på hyllan och använda den begränsade mängd energi jag har på att jobba och klara av vardagen. Det resulterade i att jag blev nedstämd igen och livet kändes tomt. Vi kreativa människor måste få utlopp för den delen av personligheten annars förtvinar vi inuti.
Skrivlivet fortsätter trots allt
För att livet ska fungera behövde jag välja ut vad jag ska lägga min energi på utöver jobb och nödvändiga vardagssysslor. Jag ger tyvärr inte längre ut andra författare på mitt förlag, däremot jobbar jag vidare på det manus jag påbörjat och låter det få ta den tid det tar. Varje dag övar jag på att inte bli ledsen, arg och frustrerad över att jag blir trött och får svårt med koncentrationen. Utan skrivandet känner jag mig inte hel men naturligtvis måste brödjobbet komma först. Utan inkomst går det ju inte att leva och det finns andra som behöver mig.
Drömmen om att kunna leva på mitt författarskap har jag lagt åt sidan tills vidare. Energin räcker inte till för det som krävs för att synas och höras i den mängd böcker som ges ut varje år men jag skriver så ofta jag hinner och orkar. Tur att bärbara datorer finns så det funkar att sitta tillbakalutad i soffan och skriva när jag är för trött för att sitta vid skrivbordet.
Jag är enormt tacksam för er läsare som uppskattar mina böcker och som ser fram emot nästa utgivning. Ni är mitt författarbränsle! Ni läsare – och mitt kaffe.
Vill du lära dig mer om hypertyreos och hypotyreos?
Visste du att fjärilen ofta används som symbol för sköldkörtelsjukdomar eftersom sköldkörteln är formad som en fjäril?
Sköldkörteln, eller tyroidea (latin: glandula thyreoidea), är en tvådelad endokrin (hormonproducerande) körtel lokaliserad i halsen, strax under struphuvudet och utmed sidorna på luftstrupen. Sköldkörtelns hormoner, tyroideahormoner, går direkt ut i blodet och påverkar ämnesomsättningen. Läs mer på Wikipedia.
Det finns väldigt mycket information om sköldkörtelsjukdomar på Sköldkörtelförbundets hemsida: skoldkortelforbundet.se
Arbetet med mitt nya manus pågår för fullt. Jag älskar den har fasen av arbetet. Grunden till historien är klar men alla detaljer ska läggas in och språket ska finslipas. Det är mycket jobb kvar innan manuset är klart. Min förhoppning är att jag ska hinna få böckerna tryckta och färdiga till bokmässan i Göteborg i september. Eftersom boken utspelas på vintern passar det perfekt att släppa den till hösten.
Inspirationen till Purpurvinter som boken heter, kommer från det fantastiskt vackra kurorten Mösseberg i Falköping, eller Ranten som området hette på den tiden som boken utspelas. Numera är Ranten en del av Falköping. För att få lugn och ro flyttade jag hit från det brötiga men ändå underbara Hisingen sommaren 2020. Direkt förälskade jag mig i parken och de gamla byggnaderna. Innan jag visste ordet av började en historia med övernaturliga inslag växa fram. Titeln Purpurvinter kom först och sedan karaktärerna och en berättelse. Det lustiga är att när min första vinter här kom upptäckte jag att himlen faktiskt väldigt ofta är lila här på vinterkvällarna. Det kändes som ett gott tecken för min bok.
Bilden ovan är från salongen i den byggnad som kallas vintersanatoriet. Det är sig likt än i dag. För att komma i stämning och få in den rätta känslan har jag lunchat i restaurangen och sedan druckit mitt kaffe på maten i salongen. Oslagbar känsla att befinna sig på platsen i sin egen bok. I vanliga fall skriver jag ju om mina egna påhittade fantasyvärldar så det här är en ny upplevelse.
Nu ska jag fortsätta arbeta med manuset. Jag håller tummarna att alla vi som älskar böcker kan få samlas på Bokmässan i höst. Jag kommer finnas i Fantastikgränd som vanligt.
Jag blev inbjuden till bokpodden Tala Om Te och hade ett mycket trevligt samtal med poddens grundare Mio. Bloggen är relativt nystartad men har redan hunnit med en hel säsong bestående av tolv avsnitt. På bloggens hemsida hittar du alla poddavsnitt med intressanta författarintervjuer. Där finns också blogginlägg med recensioner och annat bokrelaterat. Rekommenderas!
I säsongens näst sista avsnitt så dricker vi te med Lupina Ojala. Vi pratar världsbygge utifrån massa olika perspektiv, så som religion, magi och vetenskap. Vi diskuterar även genren steampunk och samtalar om ångnoveller. På slutet avslöjas det även vilken Star Trek kapten Lupina har delad smak med.
