Kategori: Författarliv

Jag gillade min karaktär Viktoria från mitt bidrag till antologin I varje ångetag. Faktum är att jag gillade henne så mycket att jag av bara farten skrev flera noveller om henne. En av dem har jag nu redigerat och gett ut som e-novell på mitt förlag.

Det har gått några år sedan händelserna i den förra novellen och Viktoria testflyger nu sin farbror Antons luftskepp. När hon mellanlandar i London blir hon indragen i ett äventyr tillsammans med den något konservative Edgar Howe och de hamnar mitt ute i öknen.

Jag ville skriva lite av en rövarhistoria, en äventyrsberättelse som möjligtvis inte är helt trovärdig men rolig att läsa. Och vem kan motstå noveller där det finns luftskepp med?

E-novellen finns att köpa hos Catoblepas förlag, Bokon och Bokus.

I mitt bidrag till ”I varje ångetag” nämns en teletrofono och det finns en riktigt bra anledning till varför det är just en sådan och inte en telefon.

Saken är den att innan den kände uppfinnaren Graham Bell patenterade sin uppfinning hade Antonio Meucci också utvecklat en telefoniutrustning. Dessvärre var det problematiskt med både marknadsföring och patentering så Bell hann först med detta.

Meucci försökte utan framgång hävda sin rätt på uppfinningen ända fram till sin död 1896. Om han hade lyckats hade vi antagligen använt benämningen teletrofono som var det namn han själv gav sin uppfinning.

En liten ljusglimt i denna sorgliga historia är att amerikanska representanthuset till slut erkände Meucci som uppfinnare av telefonen men tyvärr dröjde det ända till 2002 innan han fick det erkännande han så väl förtjänade.

I mitt eget lilla steampunk-universum är det Meucci som hinner ta patent först och således använder alla en teletrofono när de behöver kommunicera på långdistans. En diskret liten hyllning till en duktig uppfinnare från förr.

Steampunk-antologin I varje ångetag är äntligen tryckt och leveransen har landat hos Anna Vintersvärd och bokförlaget Andra Världar. Författarexen är skickade har Anna meddelat, så jag väntar ivrigt på att äntligen få läsa alla medverkande noveller.

Huvudpersonen i mitt bidrag Hon vandrar om natten, heter fröken Viktoria och Gabrielle Ragusi har skapat den här underbara illustrationen av henne. Jag gillade Viktoria så mycket att jag har skrivit fler noveller om hennes liv som blir alltmer äventyrligt. Var och när de dyker upp får framtiden utvisa.

Världens första oscarianska steampunk-antologi lanseras på bokmässan Andra Världar 26-27 april 2014. De femton novellerna som medverkar i I varje ångetag har det gemensamt att de utspelas i kung Oscar II:s Förenade konungarikena Sverige och Norge med kolonier, under slutet av 1800-talet.

Titeln är hämtad ur nationalskalden Patricia Oscarsons kända dikt Min motor brister. Ett utmärkt titelval av förläggaren Anna Vintersvärd och den eminenta arbetsgrupp som jobbat med sammanställningen av boken. Ett stort tack till dem som gjort denna historiska samling möjlig.

Som medlem i Catahyas antologiråd har jag haft förmånen att få vara med och välja ut noveller till 2014 års antologi med titeln Magiker och maskiner. Arbetet med boken pågår och jag återkommer så snart släppdatum är bestämt. Det snygga omslaget är skapat av Maria Helena Stanke.

Följande noveller och författare medverkar:

Intelligent teknik av Calle Carlzon

Det blå rummet av Sten Rosendahl

Professorns trädgård av Johan Jönsson

Den vanvettiga tävlingen av Emelie Berglund

Häxan och stjärnorna av Rikard Slapak

Mitt broderade hjärta av Pia Lindestrand

Synvillor av Robert Andersson

Elephant stone av Anders Nilsson

Vatten av Thomas Årnfelt

Doktor Pollobus vision av Hans Olsson

Den hemliga lådan av Robin Karlsson

MON-184 av Robert Andersson

Den som visar vägen av Fredrik Wollentz

Att hitta rätt värld av Fredrik Wollentz

Farväl till en förlorad värld av Tove Ivarsson

Control Alt Delete av Camilla Linde

Skivinspelningen av Patrik Centerwall

Tragoidia av Anders Nilsson

Plikten av Fredrik FG Granlund

Gabrielle har nu även målat den andra huvudpersonen i min kommande bok I tårpilens år. Hon heter Disa och växer upp hos fosterföräldrar i en enslig bergsby. En dag tvingas hon ge sig av därifrån och vandrar söderut, på vägen träffar hon Lue som hon slår följe med.

Se mer av Gabrielle Ragusi

Poeter.se fyller 10 år och det firas med en jubileumsamling. Jag medverkar med en dikt och det känns förstås både roligt och ärofyllt. Boken är i nuläget under sammanställning och släppdatum ännu inte bestämt.

Jag gick med i poeter.se när det var ganska nystartat men ett vacklande självförtroende medförde att jag slutade skriva helt under en period och lämnade därmed denna härliga mötesplats.

Nå, så kan man naturligtvis inte ha det så jag ryckte upp mig med tiden och började skriva igen för utan skrivandet känner jag mig inte hel. Jag blev självklart återigen medlem hos poeter.se och det är därför extra roligt att en av mina dikter finns med i boken.

Grattis poeter.se och alla härliga poeter. Hurra för oss!

Min blogg
Den här bloggen handlar om skrivande och läsande, om det som inspirerar mig och får mig att vilja skriva mer, om författare och böcker som berör, tar mig till en annan värld, skildrar verkligheten …

Vad gör då en politisk uppmaning här?
The Arctic 30, de 28 miljöaktivister och 2 journalister som sitter fängslade i Ryssland efter att ha deltagit i en fredlig protest mot oljeborrningar i det känsliga Arktis är sanna hjältar i mina ögon. De gör det jag önskar att jag själv vågat eller orkat göra. De sitter fängslade för att de försöker rädda planeten som även jag bor på.

Många av mina dikter och noveller handlar om en besjälad natur för det är så jag upplever den och jag är säker på att jag inte är ensam om att känna så. Varför annars fascineras så många av de alver som kan tala med träden, shamaninspirerade kloka kvinnor och män etc som befolkar så många fantasyvärldar? Finns det en längtan, ett djupt rotat urminne från en tid när människan levde i naturen som en del av den och förstod språket och kunde tyda tecknen?

Jag känner smärtan hos Moder Jord och det minsta jag kan göra är att skriva brev till ambassader och företag för att stötta de som aktivt kämpar för att rädda jorden från den förstöring som råder på grund av girighet. Jag skänker pengar till kampen när jag kan och försöker sprida information om vad som sker.

Poesi och miljö
I somras skrev jag ned en dikt som kom till mig som av sig själv. Då förstod jag inte riktigt vad den handlade om men jag tyckte mycket om den så jag sände den till en poesitävling där den fick första pris. En man kommenterade den så här: ”… Jag tar med mig alla ursprungsbefolkningar in i texten när jag läser den.” Då förstod jag att det är precis det den handlar om. Odjuret i texten är ”civilisationen” som förstör naturen.

Jag tillägnar härmed De där dagarna av åska och hetta till alla urfolk och miljöaktivister med förhoppning om ett lyckligare slut.

www.greenpeace.org

messagestothearctic30.tumblr.com