I söndags inträffade vårdagjämningen och det har firats i många kulturer under mycket lång tid. Jag firar alltid vårdagjämningen för att tacka för tryggheten under vintern och för att välkomna den ljusa delen av året. Min förhoppning inför den tid som kommer är att fler läsare ska upptäcka min bok Tårpilens år och att allt ska går bra med skrivandet av min nya bok Toner av guld.
Det här året hade jag förmånen att få att delta i en persisk nyårsfest – nowruz. Jag tycker mycket om traditionen med haft sin, nyårsdukningen. Haft sin betyder sju saker som börjar på s. Olika föremål representerar önskningar inför det nya året. Jag har också ett litet bord hemma som jag dekorerar inför olika högtider så jag kan absolut relatera till haft sin. Det enda jag inte tycker om är seden med levande guldfiskar i en glasskål. De mår inte bra av att vara i en liten skål utan växter eller syretillförsel. Enligt mig bör alla traditioner uppdateras emellanåt. Ingen, varken människor eller andra djur ska lida på grund av att det alltid varit så.
Det var en mycket trevlig fest med vacker persisk dans och musik av mycket duktiga dansare och musiker. Den mytologiska figuren Haji Firooz roade alla med sina tricks. Festen var på World Dance Company här i Göteborg där jag kämpar för att lära mig orientalisk dans. Det är mycket roligt och ger mig mycket även om jag aldrig kommer bli någon fantastisk magdansös. Kvinnor i olika åldrar och från olika kulturer dansar och kämpar med höftskakningar tillsammans, allt under glada tillrop och med mycket glädje.
Några gudinnor att tänka lite extra på så här i vårtiden:
Den mesopotamiska gudinnan Ishtar. Hon kallades Innana av sumererna.
Ēostre eller Ostara är en germansk fruktbarhetsgudinna.
Nordiska gudinnan Freja. Hennes vagn dras av katterna Högni och Þófnir.
Illustrerad av Ludwig Pietsch 1865. (Wikimedia Commons)
Jag önskar er alla en trevlig vår, vare sig ni firar någon högtid eller inte!
