Författare: Lupina Ojala

---

 

En fuktig och mörk göteborgsk novemberfredag var jag inbjuden till Form och Fantasi för att läsa min novell Felice inför inbjuden publik. Lokalen som fungerar både som butik och ateljé är en av de mest kreativa platser jag känner till. Från hyllor i alla höjder kikar älvor, drakar och alla möjliga och omöjliga figurer på en. Kan inte tänka mig en bättre plats för uppläsning av fantastik.

Jag var ganska nervös innan läsningen, medan Cornelia som arrangerat det hela var helt lugn.

Lokalen är inte stor så det blev väldigt intimt och stämningsfullt. Jag tycker det blev väldigt bra. En sådan känslosam novell som Felice lämpar sig bäst inför en liten åhörarskara.

”Det blev en spännande fredagseftermiddag med högläsning av författaren Lupina Ojala. I ljuset av stearinljus fick vi höra hennes nya novell Felice, en annorlunda kärlekssaga med övernaturliga inslag. Vi som lyssnade fick med oss en minnesvärd upplevelse.”

Cornelia Ståhlgren
Form och fantasi

Det här är min absoluta favoritälva! Kunde inte sluta titta på den. Jag tror att jag måste köpa den och ha den hemma så jag kan se den varje dag.

Vill du veta mer om Form och Fantasi kan du kolla på hemsidan formochfantasi.se och deras facebooksida.

Felice är utgiven av förlaget Swedish Zombie och finns hos de flesta nätbokhandlar tex Bokus och Adlibris.

 

Det var verkligen helt fantastiskt roligt att vara med på bokmässan i år. Det var min debut som utställare och jag var väldigt stolt över att få visa upp min fantasyroman Tårpilens år, Andrea Grave-Müllers Runristaren och den från tryckeriet fortfarande varma Thule av Anders Amnéus. Jag är både författare och förläggare och mitt förlag heter Catoblepas förlag.

Torsdagen, som är mässans första dag, är till för branschfolk och inte öppen för allmänheten. Nästan hela dagen gick åt till att krama och prata med resten av mässans deltagande fantastikutställare. Underbara människor och väsen som jag blir alldeles varm i hjärtat av att bara tänka på. Tyvärr fick jag inte med alla på bild.

På fredagen drog det hela igång på allvar med fullt ös i dagarna tre. Tack alla ni som besökte vår monter och köpte våra böcker, pratade och skrattade med oss och till och med kom med små presenter som choklad, ballonger och frukt! Jag kommer vara glad hela vintern!

Montern delades med Zakuli Förlag som ägs av författaren Hans Olsson. Tusen tack för gott samarbete!

Andrea Grave-Müller signerade Runristaren och passade efteråt på att inhandla lite fantasyböcker (så klart) som hon fick signerade av sina favoritförfattare.

Från huvudstaden kom Anders Amnéus. Det var väldigt roligt att han kunde komma till bokmässan. Flera läsare passade på att få hans signatur i boken. Själv glömde jag helt bort att jag också vill ha ett signerat ex men det får vi istället ordna nästa gång vi träffas.

Författaren Caroline Hurtig från Antares Bokförlag kom och hälsade på i montern med ett efterlängtat exemplar av sin bok Tjurnatten. Den och Tårpilens år har en egen gemensam grej som varken jag eller Caroline är inblandad i. Fantasyberättelserna lever sina egna liv och jag kommer berätta mer i ett senare blogginlägg – eller så låter jag er upptäcka det själva.

Författaren och förläggaren Elin Holmerin var extra supersnygg i Undrentides monter. Elins debutroman Eldfloder var för övrigt den första svenska samtida fantasy jag läste och sedan var jag fast.

Pernilla Lindgren som skrivit Alvhildaböckerna hälsade också på i vår monter. Förutom att det var superkul att träffa henne så knep jag ett ex av Alvhilda – Lidandet.

Fina Annah Nozlin och Gabriella Kjeilen. Behöver jag tillägga att även de är fantasyförfattare?

Jag vet inte riktigt vad som pågår här, men det är i alla fall Marcus Olausson och Catoblepas egen fantastiska minion Fia Fjällborg som gör något. Med ett svärd.

Marcus Olausson och Frida Arwen Rosesund. Frida är författare och driver Mörkersdottir förlag.

Anna Vintersvärd och Jakkin Wiss från förlaget Andra Världar. Jag borde tagit en bild på deras monter, men nu gjorde jag inte det så ni får tro mig på mitt ord: ursnygg! Precis som Anna och Jakkin.

Vissa författare kan liksom inte riktigt klä på sig själva. Ylva Lee Lindell och jag hjälpte varandra med korsettsnörning.

SF-författaren Eva Holmquist, i mitten, bjöd på mingel i sin monter med vin och tilltugg. Mycket trevligt. Till vänster Andrea Grave-Müller och till höger fantasyförfattaren Sandra Petojovic.

Boken Steampunksagor från Whip Media var gästbok i vår monter eftersom Hans Olsson är en av de medverkande författarna. Jag älskar steampunk så det var verkligen roligt och på fredagskvällen var det en hejdundrande releasefest på Steampunk Bar. Vännerna från föreningen Steampunk Götheborg dök upp på lördagen och hjälpte till att sprida ordet om den nya boken. De är så snygga!

Jag träffade Conchita Wurst också, en diva ut i fingerspetsarna. Hon signerade min kopia av hennes självbiografi med namn och ett hjärta <3 Självklart var hon helt fab!

Nästa år ses vi igen och då har jag en ny bok i serien Legender från Yddrios. Alla böcker är helt fristående och kan läsas i valfri ordning. Än så länge finns endast Tårpilens år utgiven, nästa bok kommer till sommaren. Jag har en hel underbar vinter på mig att skriva färdigt. Livet när det är som bäst!

Min steampunkkaraktär Viktoria kommer råka på ett gäng luftskeppspirater så jag behövde känna på hur det är att vara pirat. Kongelfs Gästabud på Bohus fästning var ett ypperligt tillfälle för lite piratliv så jag åkte dit.

Jag lärde mig skjuta med musköt vilket var en intressant erfarenhet. Det gnistrar, ryker och smäller väldigt högt är min sammanfattning av den upplevelsen. Tydligen är det svårt att träffa utvalt mål med musköter eftersom insidan av pipan är slät, till skillnad från modernare vapen som är räfflade. Det går därför inte att förutse exakt riktning för kulan. Ca 30 meter är det längsta avstånd där det fortfarande finns någorlunda chans att träffa.

Både sonen och jag gillar Ye Banished Privateers och de var största anledningen till att vi åkte till gästabudet. De spelar tyvärr inte särskilt ofta i Sverige så en får passa på när de är här. Fantastiskt liveband! De skinnade oss på våra sista slantar i merchshopen.

Det går bra att vara på scenen och spela, men det är inte nödvändigt. Huvudsaken är att alla är med på festen.

Och sonen fick användning för sin trekornshatt.

Karoliner – beridna och fotsoldater. Vill du veta mer så gå in på deras hemsida (jo, de har sånt nuförtiden): Bohus Elfsborgs Caroliner

Förra fredagen packade vi in oss i en bil, jag, Andrea Grave-Müller, världens bästa Fia och min roomie. Linköping och årets upplaga av Swecon var målet. För er som inte känner till Swecon så är det helt enkelt Sveriges nationella sf- och fantasykongress som årligen hålls på olika platser i landet. I år var det ConFuse som var arrangörer för kongressen. Stort tack till alla som arbetat för att anordna den här mycket lyckade helgen!

Min plan var att ta jättemycket bilder, som alltid när jag är på roliga event, men så blev det inte den här gången heller. Jag var alldeles för upptagen med annat hela tiden för att komma ihåg att fota. Några stycken blev det i alla fall.

Bokrummet där jag vistades mesta delen av tiden. Alvarfondens antikvariat var på plats och var som vanligt ett populärt tillhåll. Det gjordes säkert många fynd under helgen.

Andrea vid vårt bokbord – Catoblepas förlag.

Fia tog över försäljningen en stund och försökte även sälja egna titlar som vad jag vet inte existerar. Åtminstone inte i vår dimension.

Anna Vintersvärd från Andra Världar med ett som alltid fantastiskt fint bokbord.

Författaren Anna Jakobsson Lund – Annorlunda förlag.

Författaren Eva Holmquist – Ordspira Förlag.

Vi hade lite kroppsmålning vid vårt bord också – Ulgs märke från min bok Tårpilens år.

Panelen om Troll i svensk fantasy inleddes med allsång initierad av Oskar Källberg. Den fina och välkända Trollmors vaggvisa är svår att motstå.

På lördagskvällen deltog jag i mitt livs första diskussionspanel. Saken är den att jag har alltid lidit av en sjukt jobbig och fysiskt påtaglig skräck för att prata inför folk så jag är ganska stolt över att jag såg döden (nåja, kanske inte döden, men nära nog) i vitögat och bara gjorde det. Temat var retrofuturism och övriga deltagare Anna Davour (Åka) och Anna Blixt.

Dagen till ära hade jag finkläderna på, fast jag glömde kvar mina goggles på bokbordet när det väl var dags att äntra panelen.

 

På bokbloggen Bookiecookiez skriver jag lite mer om min helg på Confuse: bookiecookiez.wordpress.com

 

Hemma igen efter en underbar helg behöver jag skriva av mig lite. Jag är så fylld av positiv energi, intryck och nya lärdomar att det kommer ta lång tid att smälta allt det här. Det känns som om jag varit borta i två veckor fast det bara passerat tre dagar. Jag och vännerna var på Nordiska Gudinnefestivalen och det var magiskt.

I fredags morse blev jag upphämtad av vännerna. Bilden är tagen vid niotiden på morgonen och det var strålande solsken redan då. Solvädret höll i sig hela helgen och de flesta hann bli rejält solröda i skinnet under helgen. Jag är verkligen inget undantag.

Den här tältkåtan har vi delat flera gånger tidigare. Nu var vi sex stycken som bodde ihop i skogen och det fungerade alldeles utmärkt, som det alltid gör. Vi hade dock ett litet missöde när vi kom dit. Ivriga som vi var att komma i ordning började vi resa tältet och röja runt i skogen. Plötsligt var påsen med alla tältpinnar borta. Vi letade överallt utan att hitta dem och plötsligt slog det mig att vi inte frågat platsens rådare om lov. Vi satte oss ned och bad om förlåtelse. Sofie fick ingivelsen att vi borde blota lite öl för de ville de ha. Sagt och gjort. I samma sekund som hon öppnar en ölflaska pekar en annan av vännerna på marken och ropar: ”Där är de!”

Och mycket riktigt låg påsen med tältpinnarna där, på en plats där vi redan letat. Efter det var allt lugnt och det var en fantastiskt fin plats att bo på.

Sofie är fixaren i gänget och hon ordnade den här hängaren för våra trummor. Det blev väldigt mysigt på kvällen när det var mörkt ute och vi tände lyktan i tältet. Ljuset från den lyste upp trumskinnen så vackert. Jag önskar att jag hade tagit med min systemkamera, men eftersom jag inte gjort det fick jag nöja mig med mobilen. Det blev trots det flera fina bilder.

Min trumma i bakljus. Det går att ana skrift uppe till höger och det är trummakarens signatur. Söndagens trumworkshop med Jana Runnals var något som jag såg mycket fram emot och jag blev verkligen inte besviken. Det var givande och väldigt roligt. Jag deltog i flera andra workshops under fredagen och lördagen som även de gav mig mycket.

Skogen var så vacker och det rann en alldeles underbar bäck i närheten av vårt läger. Dess brus vaggade oss till sömns om kvällarna. Jag spenderade en del tid där tillsammans med vattnets väsen. Det är Andrea Grave-Müller som tagit den stämningsfulla bilden.

Sjunga för träd eller kalla på väsen är bra sak att göra för den som vill uppleva naturens kraftfulla magi. Eller trumma så klart. Jag älskar att trumma i skogen, allra helst vid en lägereld.

Fia är en annan av vännerna. Vi hittade en husvagn som matchade hennes väska och byxor.

Audio Fauna spelade på lördagen och det var deras premiärspelning. Om du har möjlighet att se dem live så gör det! De är grymt bra och kommer turnera nu under sommaren. Du kan höra dem på soundcloud.com/audiofauna

Kvällen innan spelade basisten Magnus Rosén något som han kallade baspoesi. Han är verkligen skicklig på sitt instrument. Jag har aldrig hört musik med enbart bas förut så det var en intressant upplevelse och jag tyckte mycket om det. Magnus sa en sak i mellansnacket som jag tog till mig och det var att han enbart komponerade och gav ut den här musiken för att det gav honom en sådan glädje att göra det. Det är inte någon kommersiell musik utan det hörs att den kommer direkt från hjärtat. Sådana människor älskar jag – skaparsjälar som bara måste skapa. Att just en person som Magnus Rosén sa det gav lite extra intryck för han har stått på de stora scenerna med Hammerfall och fortfarande är det skapandet som är det viktiga, inte berömmelse eller pengar.

Finbesökare från UK var Heloise Pilkington, Oisha Drury och Jana Runnals. Här är de på scen samtidigt, men de gav även separata spelningar. Lördagsnatten avslutades med trumma, dans och chants. De klev ned från scenen för att vara i den fina energi som byggdes upp. Gränsen mellan artister och publik suddades ut och vi alla som var där skapade något vackert tillsammans. En kväll att minnas, fylld av magi.

Och här är finaste knasgänget: Karin, Andrea, Fia och Dimman. Sofie var ute på andra äventyr en stund när bilden togs, men en dag ska jag lyckas fånga alla på samma bild!