Författarna Anna Jakobsson Lund och Lupina Ojala samtalar om varför de har valt att ge ut sina böcker på eget förlag. Annas förlag heter Annorlunda förlag och hon ger enbart ut sina egna verk. Lupina driver Catoblepas förlag och publicerar även andra författare i liten skala.
Den här inspelningen gjordes i februari 2023.
Bokmässan 2023 är över. Nästan två veckor har passerat och jag har nu hunnit smälta alla intryck från dessa hektiska dagar. Som varje år befann jag mig i Oscarianska Compagniets monter tillsammans med mina kompanjoner Marcus Olausson från Catoblepas förlag och Anna Jakobsson Lund från Annorlunda förlag. Vi hade bokat samma monterplats som tidigare år och jag känner mig som hemma i Fantastikgränden bland alla andra fantastikförfattare och fantastikförlag.
Som varje år var Bokmässan väldigt rolig men också utmattande både fysiskt och mentalt. Det är långa dagar i en högljudd miljö. För oss som ställer ut börjar mässan långt tidigare än torsdagen. Böcker och monterinredning ska packas, foldrar designas och tryckas, prissättning, reklam i sociala medier, montern ska byggas upp för att på söndagen packas ihop igen och fraktas tillbaka till förrådet … Listan på allt som ska fixas kan bli hur lång som helst.
Det roligaste med bokmässan är alla möten med andra boknördar. Varje år tänker jag att jag ska ta jättemycket bilder men det glöms bort i den knasiga villervalla som bokmässan är. Emellanåt blir jag faktiskt så överväldigad av allt som händer att jag helst vill åka hem och vara alldeles ensam. Eftersom jag är introvert och dessutom oftast jobbar hemifrån i min ensamhet blir bombardemanget av intryck påfrestande. Ändå älskar jag varje sekund.
Det är inte möjligt att ta upp allt som hände under mässdagarna, men några möten som peppade mig att skriva fler böcker vill jag ändå berätta om. En läsare berättade att det snart är dags att köpa ett nytt exemplar av min debutroman Tårpilens år eftersom den började bli sönderläst. Tydligen gick den runt i släkten och var väldigt omtyckt. Det gjorde mig otroligt glad. När läsare rekommenderar och lånar ut mina böcker så sjunger författarhjärtat av glädje.
Nu var det ett tag sedan det kom en ny Yddriosbok och flera läsare frågade när nästa kommer ut. Dessutom så inkom det önskemål om en fortsättning på Toner av guld. Jag hade tänkt att Lues äventyr slutade med den boken men jag blev inspirerad att skriva mer om hans öden och äventyr. Jag skriver upp det på listan över tänkbara manus.
Purpurvinter är den senaste boken utgiven av Catoblepas förlag så det var ganska naturligt att det var den av förlagets titlar som sålde mest. Härligt att sätta fina lilla Falköping på fantastikkartan med mitt spökliga sekelskiftesmysterium.
Det var otroligt kul att träffa flera av de bookstagrammare som jag följer. De fina samtalen om böcker tar jag med mig i minnet och det var häftigt att träffa personerna bakom kontona. För att inte tala om alla bokläsare, författare och förläggare. Ingen nämnd, ingen glömd som man säger. Hoppas vi ses nästa år igen!
Fantasykanalen gjorde ett specialavsnitt om Bokmässan. Med skräckblandad förtjusning intervjuades jag av Stefan Högberg medan Pontus Kjellberg skötte inspelningen. Samtidigt som jag väldigt gärna vill vara med eftersom jag är ett fan av Fantasykanalen så tycker jag alltid att det är läskigt att vara framför kameran.
Helgen 22-24 september var det dags för det årliga evenemanget Konstnatten på Falbygden som arrangeras av Falbygdens Mat och Kultur. Den helgen är det även Mekelsmäss och skördefest. Konst och mat i mängder visas upp och serveras på gårdar och i städerna på Falbygden. Jag fick den äran att bjudas in som utställare hos Norders bokhandel i Falköping och vilken fantastisk helg det blev.
I bokhandeln fanns fler utställare och ganska snart pratade vi med varandra som om vi var gamla vänner. Karin Bergsten designar och väver otroligt vackra plädar under namnet Plädnojan. Else-Marie Strese skriver och illustrerar fina barnböcker om myror på ett finurligt vis. Åsa Grogarn Sol har skrivit en personlig bok med titeln Den gåshudade vinterbadaren. Anne-Christine Persson har samlat sin mamma Linnea Karlssons dikter till en bok. En underbar blandning med utställare!
Det var en närmast magisk helg med många möten och samtal. Det visade sig att flera av utställarna hade koppling till samma plats och till bokhandeln kom det oväntade besökare från det förflutna. Det är personliga historier så jag återberättar dem inte här men tro mig, det var flera känslosamma möten.
Jag som är född närking och inte haft någon koppling till Falbygden förrän jag flyttade hit för tre år sedan fick till min förvåning en mycket oväntad överraskning. In till butiken när det bara är en kvart kvar till stängning på söndagen kommer det in en man och kvinna som jag presenterar min bok Purpurvinter för. De båda blir genast intresserade när Mössebergs kurort nämns.
Som bakgrund till det hela måste jag berätta att jag gjorde mycket efterforskningar om kurorten innan jag skrev Purpurvinter för att få miljön så trovärdig som möjligt. De två böcker som jag lusläst är skrivna av Ulla Nordmark. Det visar sig att mannen är hennes son! Bara det var väldigt roligt men dessutom är han så otroligt vänlig och givmild att jag får en tredje bok om Mösseberg skriven av Ulla som jag inte kände till. Jag blev ärligt talat alldeles tårögd.
Stort tack till Åsa Fridolfsson som äger Norders bokhandel. Det var en rolig helg och jag är övertygad om att även besökarna kände av den goda stämningen. Av Åsa fick jag en bok om butikens anrika historia som sträcker sig ända från 1854. Framöver kommer ett inlägg om det och även om hur Åsa driver den fina bokhandeln vidare i modern tappning.
Konstnatts- och skördefesthelgen på Falbygden, 22-24 september, räknas som en av Sveriges största konstrundor och är en firad folkfest. Konstnärer, hantverkare och matproducenter bjuder in till sina ateljéer, verkstäder och tillfälliga utställningsplatser.
Jag har blivit inbjuden Norders bokhandel att signera min bok PURPURVINTER. Dessutom kommer det finnas ytterligare fyra utställare på plats i butiken. Varmt välkomna!
Adress
Norders bokhandel
Dotorpsgatan 3
Falköping
Signeringstider Lupina Ojala
Fredag 22 september 18-23
Lördag 23 september 17-24
Söndag 24 september 11-15
Läs mer om alla vad som händer under Konstnatten Falbygden: www.matokultur.se/konstnatten
De stora förlagen publicerar inte mycket svensk fantasy och särskilt inte fantasy som riktas till vuxna läsare. Trots det finns det ett stort utbud av genren på marknaden. Hur går det ihop kan man undra. Jo, det är alla eldsjälar som driver mikroförlag och de författare som tar risken att bekosta sin egen utgivning som står för mångfalden inom den svenska fantastiken. Det är en minst sagt blandad gryta som kokar för fullt och läsarna serveras den ena exotiska rätten efter den andra. Trots det syns inte den svenska fantastiken så mycket som den förtjänar.
Mikroaktörerna på marknaden saknar oftast kapital för reklamkampanjer. Det är kostsamt med produktion, distribution och marknadsföring. Bokhandlarna tar hellre in titlar som de vet kommer sälja än okända författare. Det är några av de faktorer som gör det svårt att nå ut till läsarna. Sociala medier, bokmässor, konvent och marknader är vanliga marknadsföringskanaler. Räckvidden är begränsad men det finns de som lyckats bygga upp en trogen läsekrets tack vare mycket bra utgivning och ihärdigt arbete.
Vi skulle inte ha någon svensk fantasy utan de små utgivarna. Som läsare har man oftast inte koll på de olika förlagsformerna eller hur mycket hårt arbete som ligger bakom produktionen av en bok. Genren är omtyckt av de som upptäckt vilka spännande och annorlunda berättelser som finns. Mikroaktörerna erbjuder något annat än det gängse utbudet. För de flesta är det kärleken till bra berättelser som är den drivande kraften, för några pengar att tala om finns oftast inte att hämta.
Tyvärr finns det en trist och orättvis attityd mot mikroaktörerna. Alla dras över en kam och recensenterna på de stora tidningarna kastar oftast recensionsexemplaren direkt i papperskorgen. De etablerade kulturella institutionerna verkar inte tycka att det är riktig litteratur om det inte är någon av de stora förlagen som står bakom utgivningen och just fantasygenren rynkas det extra mycket på näsan åt.
För många mikroaktörer blir det ganska snart ekonomiskt ohållbart att publicera böcker och arbetsbördan är stor. Jag har sett i sociala medier att många läsare blir ledsna när ytterligare ett fantastikförlag läggs ned och bokbloggaren Håkans hylla (@hakans.hylla) drog med anledning av detta i våras igång en kampanj på instagram med hashtaggen #stöttasvenskfantastik. Det är att av flera bevis på att den alternativa utgivningen är viktig. Jag går så långt som att säga att det är en kulturgärning. Bredden och mångfalden blir större med oberoende utgivning.
Ett råd och en vädjan till er läsare som är tveksamma till de mindre aktörerna är att inte döma ut alla bara för att ni hade oturen att läsa en bok som inte håller måttet. Det finns så mycket därute. Allt ifrån proffsigt skrivna, redigerade och satta böcker till ofärdiga texter som inte ens är korrlästa. Kvaliteten skiftar och det är så det ska vara. För alla måste börja någonstans och alla lär sig hela tiden. Guldkornen är många inom svensk fantasy om man bara ger sig tid att leta efter dem.
Under de tio år som jag varit verksam har jag sett många förlag såväl grundas som läggas ned. Jag har själv många gånger funderat på att ge upp men kärleken till genren är stark och det finns många bra manus. Mitt behov att dela med mig av både mina egna och utvalda författares berättelser närs av positiv respons från förlagets läsare. Stort tack till er!
Jag upplever att det hänt enormt mycket på kort tid. Mer kunskap bland förläggare och författare har höjt kvaliteten avsevärt och det är verkligen kul att se. Jag följer med spänning den fortsatta utvecklingen av den svenska fantastiken.
Sök på #svenskfantasy och #svenskfantastik på instagram för boktips.
Läs gärna författaren och förläggaren Frida Hallbergs gästinlägg: Litterär revolution!
Har du fler tips? Skriv gärna en kommentar!
Vill du veta mer om mitt bokförlag? Besök hemsidan catoblepas.se
Fantastik: En paraplybenämning för de spekulativa genrerna som exempelvis fantasy, sf och skräck.
Traditionella förlag: Författaren upplåter bokrättigheterna till förlaget och får ersättning från förlaget enligt avtal.
Hybridförlag: En typ av bokutgivningstjänst där författaren bekostar hela eller delar av utgivningen.
Mikroförlag: Små förlag med liten budget som ofta drivs vid sidan av en mer inkomstbringande verksamhet eller anställning.
Egenutgivare: Författaren har publicerat sin bok på egen hand och står för alla kostnader samt behåller själv vinsten.
Crowdfounding / gräsrotsfinansiering: Via en plattform som exempelvis Kickstarter presenterar aktören sin idé. De som vill kan då välja att sponsra projektet och får den färdiga produkten i utbyte om målet för insamlingen uppnås och projektet slutförs. Om det inte sker får sponsorerna tillbaka satsade pengar.
PoD (Print on Demand): Genom företag som tillhanadahåller tjänsten kan författaren göra sin bok tillgänglig för tryck, men den trycks först när någon beställer ett exemplar. Företaget tar ofta en startkostnad samt en viss procent av försäljningspriset per såld bok.
Det blir ett tilltryck av Purpurvinter då den är slut på förlaget! Stort tack till alla er som köpt och läst min bok. Det var en bok som var lite extra rolig att skriva och jag saknar faktiskt de fiktiva gästerna på kurorten. Det kan hända att det kommer en bok till som utspelas i samma miljö, men först ska jag skriva klart manuset till Sandhäxan från Irj.
Jag blir otroligt glad över den fina respons som boken fått. För oss författare som är utgivna på mikroförlag / egenutgivare är det guld värt med recensioner och omdömen på sidor som Goodreeds och Omnible samt omnämnanden i sociala medier. Det gör att fler får vetskap om våra böcker och vi kan öka försäljningen. Den krassa verkligheten är att om inte böckerna säljer kommer det inte in pengar för att trycka upp nästa bok, så om du gillar svensk fantastik från små indieförlag kan du stödja oss på det sättet.
Purpurvinter släpptes i december 2022 så det betyder att i år är första gången den är med på Bokmässan i Göteborg. Jag ser verkligen fram emot att få visa upp boken i Oscarianska Compagniets monter. Hoppas vi ses i Fantastikgränd!
Purpurvinter av Lupina Ojala är vacker på både utsida och insida. Ett ljuvligt språk som gör att miljön blir verklig och olika karaktärer autentiska. En spänning byggs upp som gör att ens eget liv får stå lite på vänt. Vill bara få veta mer och läsa klart.
Agneta Lind, Goodreads
Om ni inte upptäckt Fantasykanalen på YouTube än så är det hög tid att göra det. Där finns massa bra avsnitt för alla som läser fantasy. De bjuder bland annat på boktips, intervjuer och minidokumentärer. Prenumerera på kanalen så missar ni inte när det kommer något nytt. I det senaste avsnittet presenteras de böcker som facebookgruppen Fantasykammaren nominerat till sin topplista.
Min bok PURPURVINTER är nominerad i kategorin Årets bok och det känns förstås väldigt roligt. Kolla på avsnittet för att få veta mer om de nominerade titlarna. Jag blev i alla fall väldigt lässugen. Några böcker har jag redan läst, flera författare känner jag till och har läst andra böcker av och några är helt nya för mig. Om ni inte vet vad ni ska läsa i sommar så tycker jag att de här tipsen är väldigt bra.
Här är länken till Fantasykanalen: Årets bästa svenska fantasybok 2022
Röstningen är öppen för alla som vill rösta på sina favoritböcker i årets topplista! Stort tack till Fantasykammaren som anordnar detta och till juryn som tagit fram nomineringarna. Man får rösta hur många gånger man vill. Flest röster vinner!
Länk till röstningsformuläret: Fantasykammarens topplista 2022
OBS! Röstningen stänger 1 september.
Här hittar du Fantasykammarens facebookgrupp. Där kan du diskutera böcker med andra som älskare fantasygenren, ge och få boktips med mera.
Catoblepas förlag grundade jag 2013 för att jag ville publicera fantasy för vuxna och unga vuxna av svenska författare. Det finns väldigt mycket bra manus men de stora förlagen nappar tyvärr inte. Dessutom ville jag ge ut mina egna noveller och den fantasyroman som jag skrev på då. Det är min egen utgivning som det här inlägget fokuserar på.
Läs gärna: Därför startade jag ett eget bokförlag – del 1
Jag hade fått flera noveller publicerade i diverse antologier och de hade dessutom fått bra respons från läsarna. Det gjorde gott för mitt självförtroende och jag bestämde mig för att publicera mina texter själv. Det var den andra drivkraften för att bilda Catoblepas förlag. Jag började försiktigt med några av mina noveller som e-böcker och förlaget släppte sedan den första tryckta boken som var novellsamlingen Runristaren av Andrea Grave-Müller.
Jag hade funderat på att skicka mitt bokmanus till några av de stora etablerade förlagen men insåg att chansen att få det utgivet var minimal. De små indieförlagen vars utgivning jag läser och uppskattar hade varit ett alternativ, men jag tyckte att då kunde jag lika gärna starta ett eget förlag. Om manuset skulle bli antaget så visste jag att upplagan skulle bli liten och genomslagskraften begränsad. Det är ju tyvärr så att mikroförlagen har svårt att synas i den flod av böcker som publiceras varje år. Med egen utgivning skulle jag ha full kontroll över mina projekt.
Jag brukar tänka på det gamla punkbandet KSMB när jag jobbar med mina bokprojekt. De har en låttext som går så här:
”En slemmig torsk i en brödrost! Jag stoppar upp fingret bakom en tapet. Vad är det jag känner? Jo, en klibbig smet. Jag sjunger som jag vill!”
Mina texter är mina personliga projekt och jag skriver som jag vill. Jag vill hela tiden utvecklas och förbättra mitt skrivande. Det viktigaste för mig är att jag får hitta min egen berättarröst, min egen ton i texterna och prova de idéer som jag tycker är intressanta. Naturligtvis vill jag att mina böcker ska bli omtyckta och nå en bredare läsekrets än vad de gör idag. Självklart önskar jag att jag kunde tjäna pengar på mitt skrivande så jag kunde jobba som författare på deltid istället för att som nu skriva på min fritid. Jag inser att det troligen inte kommer bli så. De första åren hade jag hopp om att det skulle kunna fungera, men nu är jag mera realistisk.
Hjälpsamma personer har gett mig olika förslag på vad jag skulle kunna göra för att lyckas försörja mig som författare. Ett förslag som återkommer är att byta genre från fantastik till exempelvis kriminalromaner eller erotik. Men det vill jag ju inte skriva. Som konsult skriver jag beställningstexter och får betalt. Det är ett mycket enklare sätt att tjäna pengar på skrivande än att skriva en hel bok. Det gör ont i min konstnärssjäl varje gång någon föreslår att jag ska byta genre till något som fler gillar. Det är ju inte det mitt författarskap går ut på. Då är det bättre att jag slutar skriva böcker och enbart koncentrerar mig på mitt brödjobb.
”Ickekreativa människor tänker och fungerar annorlunda.”
Lupina Ojala
Ett annat förslag som jag ofta får är att jag ska börja med skrivarkurser. Men varför då? undrar jag varje gång. Jag vill inte vara lärare, då hade jag utbildat mig till det. Jag har aldrig bett om råd gällande min författarkarriär och folk menar säkert väl. Antagligen har ickekreativa personer svårt att förstå vad som driver en skapande människa. Tidigare har jag hållit på en hel del med konsthantverk, bland annat gjorde jag silversmycken och sålde. Även då fick jag oombedda råd som att jag skulle kunna beställa färdiga smycken billigt från Asien för att sälja istället för att göra dem själv. Ickekreativa människor tänker och fungerar annorlunda.
När läsare tar sig tiden att skriva till mig för att berätta att de tycker om det jag skriver och vill läsa mer blir jag väldigt glad. Det betyder verkligen väldigt mycket. De världar jag bygger upp och de karaktärer vars livsöden jag berättar om har varit med mig under flera år innan den färdiga boken når ut i handeln. Det är fantastiskt när andra tar del av något som från början bara fanns i mitt huvud. Den känslan som jag själv får efter att ha läst klart en riktigt bra bok är det underbart att kunna ge till andra. Mina läsare kanske inte är så många, men för varje enskild person som berörs av mina böcker blir jag otroligt stolt och och lycklig.
Det finns väldigt många bokförlag i Sverige. De stora jättarna syns och hörs mest medan småförlag och mikroförlag kämpar på med olika grader av framgång – eller ingen framgång alls om det vill sig illa. Nya startas och andra läggs ned i en ständig ström. Förlagsbranschen är tuff med hård konkurrens. Vad är det som gör att så många ändå väljer att bilda ett eget bokförlag? Jag kan naturligtvis bara svara för mig själv och det tänkte jag göra med det här inlägget. Den här första delen om mina äventyr med förlaget kommer fokusera på publiceringen av andra författares manus.
Jag grundade Catoblepas förlag hösten 2013. Eftersom jag redan hade en egen firma som frilansande formgivare/skribent var det inte särskilt krångligt eller omvälvande att registrera ett förlag som biverksamhet. Dessutom hade jag genom mitt yrke redan kunskaperna om sättning, grafisk design, textbearbetning med mera. Förlagets inriktning är fantasy då det är min favoritgenre som betyder mycket för mig. Jag ville helt enkelt publicera böcker som jag själv tycker om samt mina egna manus. Tidigare hade jag varit delaktig i flera olika fantasyprojekt. Det var både roligt och givande, men nu ville jag skapa något eget som jag hade full kontroll över.
Det fanns otroligt mycket som jag inte visste ett dugg om upptäckte jag snart. Dessutom tog min nya hobby mycket mer tid i anspråk än jag räknat med. För att hinna med förlaget utan att bli utbränd är utgivningen minimal. Det ska vara roligt och det måste vara ett manus som jag verkligen älskar för att det ska vara värt alla sena kvällar och alla helger framför datorn.
Jag är väl medveten om att det jag har att erbjuda författare inte är ens i närheten av vad ett större, etablerat förlag kan erbjuda. Det är jag noga med att förklara vid kontraktsskrivning. Det blir inga jättestora releasefester fyllda med journalister, där alla gäster får gratis drinkar och ett exemplar av boken. Tyvärr. Det finns inte i budgeten.
Om tillräckligt många böcker blir sålda genereras en vinst. Blir de inte sålda har jag förlorat de pengar jag satsat. Och all tid som jag lagt ned på att lektörsläsa, korrläsa, göra sättningen och designa omslag. För att inte glömma alla bilder och texter som ska fixas till sociala medier med mera. Detsamma gäller författaren som förstås blir besviken om det stora genombrottet inte kommer. Det poängterar jag alltid ordentligt. Catoblepas är ett personligt förlag där författaren får mycket frihet och eget ansvar.
Jag passar här på att nämna att förlaget inte tar emot manus. Eventuella samarbeten växer fram på annat sätt. Catoblepas är mitt eldsjälsprojekt för att jag älskar fantasy och allt måste kännas 100% rätt. Självklart önskar jag både ekonomiska framgångar och höga försäljningssiffror, men aldrig genom att försöka gissa vad marknaden vill ha. Dessutom trivs jag enormt bra med min primära inkomstkälla och nöjer mig med att ha förlaget som bifirma. Det ger mig friheten att bara ge ut böcker som jag själv vill läsa för de läsare som vill ha lite annorlunda fantasy från svenska författare.
Det tog flera år innan jag hittade den form som jag vill att förlaget ska ha. Jag gjorde många misstag men lärde mig något för varje gång. Eftersom vinsten är minimal och arbetsbördan ibland varit för stor så har jag flera gånger funderat på att lägga ned. År 2019 blev jag långtidssjuk och allt bokrelaterat låg på is en lång period, men både förlaget och jag överlevde.
Jag har fått frågan varför jag inte väljer en hybridlösning, men det har jag valt bort. Den författare som vill ha hjälp med lektörsläsning, sättning eller omslagsdesign hänvisar jag till mina konsulttjänster i den delen av företaget som utgör mitt brödjobb. Förlagsarbetet ska vara roligt och kreativt, inte beställningsjobb.
Catoblepas största projekt var den fantastiska fantasytrilogin Serahema Saporium av Marcus Olausson. Det fungerade perfekt. Dels för att jag vid det laget hade lärt mig mer om förläggande och dels för att Marcus varit med i bokbranschen länge och är väl medveten om hur det fungerar att vara utgiven på ett mikroförlag. Han vet också att författaren måste vara delaktig i marknadsföring och försäljning och har gjort en ordentligt insats som gett resultat.
Serahemaböckerna är väldigt populära och det med all rätt. Trots att jag i egenskap av förläggare läst dem väldigt många gånger under slutredigeringen fängslas jag fortfarande av denna genomarbetade värld och dess färgstarka karaktärer. Med den sista delen Till hjärtats sista slag blev Serahema utsedd till Årets serie 2021 av Fantasykammaren!
Förutom att bearbeta manus och jobba med den grafiska formen ingår olika typer av marknadsföring och det roligaste är delta i mässor och få möta både gamla och nya läsare. Nästan varje år delar Catoblepas förlag monter med Annorlunda förlag på Bokmässan i Göteborg under namnet Oscarianska Compagniet för magiska expeditioner. Naturligtvis har aktuella författare alltid inbjudits att finnas på plats för signeringar och för att möta sina läsare.
Just nu jobbar jag inte med någon annan författare utan lägger istället mer tid på mina egna manus. Det är mycket möjligt att jag framöver kommer möta någon författare med ett manus som jag inte kan motstå. Det får framtiden utvisa.
Det är verkligen väldigt roligt att min bok Purpurvinter är nominerad i kategorin ÅRETS BOK i FANTASYKAMMARENS TOPPLISTA 2022! Det var min vän och författarkollega Marcus Olausson som såg det före mig och skickade gratulationer på morgonen. Marcus är utgiven på mitt förlag, Catoblepas förlag, och fick förra året utmärkelsen ÅRETS SERIE för SERAHEMA SAPORIUM.
Det är väldigt fina böcker som utgör de andra tre nomineringarna, men även om jag inte vinner så är det verkligen kul att ha blivit nominerad. Snart öppnar röstningen och då kan alla läsare rösta på sin favorit.
Juryns motivering:
”Vintern 1907 manas fram med lika mycket historisk autenticitet som krypande, spöklik känsla när märkliga saker börjar hända på Mössebergs vintersanatorium. Läsaren erbjuds en rad mysterier att försöka lösa medan författaren skickligt avslöjar allt fler detaljer kring en gammal tragedi.”
Alla nomineringar hittar du här: Fantasykammaren på Facebook
Även om verklighetsflykt kan vara nog så viktigt så har jag mer och mer kommit att fundera över vad jag vill förmedla genom mina böcker, mer än ren underhållning. Att berätta andra berättelser än de som utspelar sig i verkligheten är ett måste för förändring. Och en förändring behövs. Därför blir jag trött när kvinnor våldtas och förnedrad i fiktiva berättelser – måste vi upprepa det i evinnerlig tid, som det värsta brottet? Det ristas in i samhället bokstav för bokstav och ord för ord (eller bilder på film och tv). Även i Fantasy, där företrädesvis den manliga hjälten, besöker bordeller lika lättvindigt som att ta in på värdshus. Utnyttjandet av kvinnor blir till en kuliss, deras utsatthet inte mer än en stunds förströelse.
Får man då inte skriva om brott som begås mot kvinnor? Som exempel tycker jag att Henrik Wolgast gör ett starkt jobb i sin vampyrroman Bita den hand som slår. En del av intäkterna från försäljningen av boken går till den ideella organisationen Talita och deras arbete med att hjälpa kvinnor ut ur prostitution och trafficking. Genom hela berättelsen känner läsaren kvinnornas smärta, rädsla och vanmakt. Jag som läsare önskar att alla utsatta kvinnor skulle bära på en vampyrgen och kunna hämnas sina förövare. Även Millenniumtrilogin visar Lisbeth Salanders smärta och utsatthet, vilket bär berättelsen.
Också ömsesidiga och kärleksfulla sexscener tycker jag måste finnas i ljuset av vilket samhälle karaktärerna lever i. Konsekvenserna kan bli väldigt olika beroende på de sociala och medicinska förhållandena runtomkring.
Jag läste för ett litet tag sedan Gail Carrigers bok The Heroine’s Journey (Hjältinnans resa). Hon beskriver en tydlig men enkel skillnad mellan hjältens och hjältinnans resa (hjälten eller hjältinna har inte med biologiskt kön att göra):
Kvinnan i hjältens resa blir ofta ett objekt som antingen ska undvikas för att hon försvagar eller håller kvar hjälten, är ett pris som ska vinnas eller uppnås och som tredje alternativ någon att hämnas för. I hjältinnans resa finns plats för många fler aktiva karaktärer med olika egenskaper. Jag har på senare år gått från att se hjältens resa som en mall till något som i sin renaste form inte är önskvärd. Efter att uppdraget är slutfört eller äventyret rotts i hamn vill jag ha en bättre värld. Inte en där hjälten är förstörd. Kan inte dikten få bära hopp om en bättre värld? Om den inte går att formulera i ord, hur ska den då kunna genomföras i verkligheten?
Just inom fantastiken har vi möjligheten att spränga verklighetens ramar och konstruera något annorlunda, förhoppningsvis bättre. Hitta nya vägar utanför upptrampade hjulspår.
Jag blir glad när Anna Jakobsson Lund skriver om mina böcker: ”Annah skriver fantasy som får en att vilja rädda världen, och naturen.” Jakobsson Lund är en författare med bred representation i sina böcker och ett patos för den lilla människan mot makten.
En läsare hörde av sig efter att hon läst min fantasyroman ”Ekens dotter” och berättat hur hon gått ut i skogen och kramat träd efteråt.
Det finns de som tycker att man inte ska blanda in moralkakor i berättelser och det finns många fall när det inte görs bra, men att inte ta ställning är enligt min mening fegt. Att fortsätta upprepa gamla sanningar är som att gå runt i ett par väl ingångna skor och att inte fundera över vad berättelsen uttrycker är lathet. Alla berättelser förmedlar och befäster sanningar vare sig man vill det eller ej, så frågan är vad vill du att just din berättelse ska säga?
Lever jag då som jag lär? Säkert inte alltid, men jag försöker att skaka av mig den grå kappan av invanda kulturella förväntning och göra något som känns bättre att ha på sig och gå runt i. Det är upp till betraktaren om jag lyckas.
Annah Nozlin
På Annahs hemsida kan du läsa mer om hennes böcker och författarskap: nozlin.se
Det var verkligen roligt att få berätta om min bok Purpurvinter och de efterforskningar som jag gjorde i samband med boken. Dessutom var det hos Studiefrämjandet i Falköping så besökarna kände väl till Mössebergs kurort och delade med sig av sina egna minnen. Både de och jag fick lära oss nya saker och det uppskattar jag verkligen.
Det bjöds på snittar och cider vilket gjorde att det kändes riktigt festligt. Personalen hos Studiefrämjandet hade ordnat så fint och jag kände mig mycket välkommen. Efter föredraget fick jag en mycket vacker blombukett.
Stort tack till Studiefrämjandet och till er som kom och lyssnade!
