Författare: Lupina Ojala

Poeter.se fyller 10 år och det firas med en jubileumsamling. Jag medverkar med en dikt och det känns förstås både roligt och ärofyllt. Boken är i nuläget under sammanställning och släppdatum ännu inte bestämt.

Jag gick med i poeter.se när det var ganska nystartat men ett vacklande självförtroende medförde att jag slutade skriva helt under en period och lämnade därmed denna härliga mötesplats.

Nå, så kan man naturligtvis inte ha det så jag ryckte upp mig med tiden och började skriva igen för utan skrivandet känner jag mig inte hel. Jag blev självklart återigen medlem hos poeter.se och det är därför extra roligt att en av mina dikter finns med i boken.

Grattis poeter.se och alla härliga poeter. Hurra för oss!

Min blogg
Den här bloggen handlar om skrivande och läsande, om det som inspirerar mig och får mig att vilja skriva mer, om författare och böcker som berör, tar mig till en annan värld, skildrar verkligheten …

Vad gör då en politisk uppmaning här?
The Arctic 30, de 28 miljöaktivister och 2 journalister som sitter fängslade i Ryssland efter att ha deltagit i en fredlig protest mot oljeborrningar i det känsliga Arktis är sanna hjältar i mina ögon. De gör det jag önskar att jag själv vågat eller orkat göra. De sitter fängslade för att de försöker rädda planeten som även jag bor på.

Många av mina dikter och noveller handlar om en besjälad natur för det är så jag upplever den och jag är säker på att jag inte är ensam om att känna så. Varför annars fascineras så många av de alver som kan tala med träden, shamaninspirerade kloka kvinnor och män etc som befolkar så många fantasyvärldar? Finns det en längtan, ett djupt rotat urminne från en tid när människan levde i naturen som en del av den och förstod språket och kunde tyda tecknen?

Jag känner smärtan hos Moder Jord och det minsta jag kan göra är att skriva brev till ambassader och företag för att stötta de som aktivt kämpar för att rädda jorden från den förstöring som råder på grund av girighet. Jag skänker pengar till kampen när jag kan och försöker sprida information om vad som sker.

Poesi och miljö
I somras skrev jag ned en dikt som kom till mig som av sig själv. Då förstod jag inte riktigt vad den handlade om men jag tyckte mycket om den så jag sände den till en poesitävling där den fick första pris. En man kommenterade den så här: ”… Jag tar med mig alla ursprungsbefolkningar in i texten när jag läser den.” Då förstod jag att det är precis det den handlar om. Odjuret i texten är ”civilisationen” som förstör naturen.

Jag tillägnar härmed De där dagarna av åska och hetta till alla urfolk och miljöaktivister med förhoppning om ett lyckligare slut.

www.greenpeace.org

messagestothearctic30.tumblr.com

Jag körde fast i skrivandet i början av veckan och mitt sätt att lösa det var att göra helt andra saker. Jag åkte till Stockholm över onsdagen vilket innebar miljöombyte, långlunch med en god vän och så förstås – Robin Hobb.

I fredags var jag på ytterligare en signering, hos Science Fiction bokhandeln i Göteborg den här gången. Det var Patrik Centerwall som signerade sin bok Skymningssång, utgiven av Undrentide förlag. Science Fiction bokhandeln är alltid en trevlig upplevelse och så även vid det här besöket.

Under lördagsförmiddagen gick det åt mycket kaffe för då var det slut på rasten. Jag funderade, skissade, skrev med vanlig penna och löste problemet jag upptäckt i mitt boksynopsis. Nu så, nu hänger allt ihop som det ska i berättelsen och det är ”bara” att skriva vidare.

Än så länge håller jag tidsplanen. Till midvinter ska första versionen vara klar och sedan har jag avsatt ungefär ett halvår för redigering. Jag måste ha sistadatum när jag skriver annars är det lätt hänt att jag skjuter upp det och då blir det aldrig klart, men ibland kan det vara bra att ta en paus från skrivandet och göra något annat roligt, som att gå på boksigneringar.

Så står det på omslaget till den berömda handboken Liftarens Guide till galaxen* med stora vänliga bokstäver och det är vad jag försöker säga till mig själv nu. Arbetet med min första fullängdsroman går framåt men nu när jag börjar närma mig slutet ser jag att det inte är tillräckligt bra. Slutet alltså.

Jag tyckte jag var så duktig och noggrann. Skissade på romankaraktärer och synopsis under flera månader innan jag började skriva men ändå …

Jag lämnar själva romanskrivandet åt sidan en stund och går tillbaka till mitt synopsis för att gå igenom det igen och ändra de delar som inte fungerar. Lugnt och metodiskt. Det är den bästa lösningen i det här läget.

Skriv om. Skriv bättre. Få inte panik.

* Liftarens Guide till galaxen är en fiktiv handbok i romanen med samma namn av Douglas Adams.

Min novell När längtan doftar smultron är antagen till antologin Revansch 2014 som utkommer på SkrivarSidans förlag nästa år. Självklart är jag jätteglad över det och längtar till dagen när jag får hålla den tryckta boken i handen.

När längtan doftar smultron är inte en fantasyberättelse utan faktiskt min första novell i romantikgenren. Eftersom mitt inre består av många mörka vrår är det kanske inte den soligaste berättelsen men ändock en kärlekshistoria. Typ.

Så här ser det i min bokhylla så vem som helst kan räkna ut att jag är mer än nöjd med årets val av Nåbelpristagare. Robin Hobb kommer dessutom till SF-bokhandeln i Stockholm för att närvara vid den högtidliga Nåbelceremonin, så onsdag 6 november blir det helt enkelt för mig att pallra mig till huvudstaden för att få se min favoritförfattare. Om någon ser mig torka en tår beror det bara på att jag är allergisk inte på att jag är ett överkänsligt våp. Så det så.

Nåbelkommitens motivering:
”Nåbelpriset i litteratur 2013 går till Robin Hobb  för uppslukande romaner som sträcker sig från urban fantasyns ursprung där det fantastiska utmanar det verkliga, till drakfantasyns breda vingspann, och som även från denna episka höjd skildrar komplexa karaktärer inkännande, och med kompromisslös ärlighet följer dem genom både det tragiska och det magiska.”

www.sfbok.se