Det finns många olika skäl till varför jag älskar fantastik och ett av dessa är de möjligheter de olika genrerna ger. Dels kan man som författare försätta karaktärerna i de mest märkliga situtioner och dels blir det möjligt att närma sig svåra ämnen på ett annorlunda sätt än om händelserna utspelades i vår vardagsvärld.
Förläggaren Jonny Berg (Swedish Zombie) sa en gång att skräckgenren kan fungera som ett filter där skrämmande ämnen blir hanterbara eftersom de bakas i en form som inte är verkligheten. Jag håller med om detta.
I min novell *The Order of Things råkar en kvinna i min ålder ut för det värsta som kan hända. Hennes enda barn svävar i livsfara och hennes son bara råkar vara ungefär i samma ålder som min egen. Hade de bott i Göteborg på 2010-talet hade jag nog inte orkat skriva den historien. Nu flyttade jag istället hela dilemmat till en futuristisk, degenererad värld och det gjorde också historien intressantare.
En annan aspekt av novellen är fattigdom kontra rikedom, utvalda kontra de icke utvalda, ett ämne som också hade kunnat dryftas i ett samtida Göteborg. Jag ser det varje dag och säkert ni också. Vi har alla olika sätt att hantera det och jag ville utforska hur Ida, som huvudpersonen heter, hanterade en extrem situation i en extrem värld.
Människans känsloliv och de val som görs i trängda lägen intresserar mig enormt mycket. För mig är fantastiken ett fantastiskt verktyg för att göra tankeexpriment och kanske i slutänden förstå både mig själv och andra bättre.
*Novellen ingår i antologin Waiting for the Machines to Fall Asleep (Affront 2015).
Järnsaxa.
Varité Karneval.