Författare: Lupina Ojala

Så här långa inlägg blir det när jag bloggar på tåget.

Jag måste skriva, annars förtvinar min själ. Under hela mitt liv har jag skrivit och sedan förpassat mina alster till någon låda där de sedan samlat damm. Vid varje flytt till ett nytt hem har jag kastat mängder med papper fyllda av bokstäver. Tills för inte särskilt länge sedan vill säga.

För två år sedan tog jag mod till mig och skickade in en novell till bokförlaget Andra Världar som sökte bidrag till en steampunkantologi. Min text blev antagen och väldigt snabbt därpå blev fler av mina noveller utgivna och jag vann dessutom första pris i en poesitävling. Min debutroman släpptes för bara några månader sedan. Den skickade jag aldrig in till något förlag utan valde att ge ut på mitt eget nystartade Catoblepas förlag.

Ibland föreslår människor i all välmening att jag borde skriva något mer kommersiellt gångbart, som Crime Fiction till exempel. Då skulle jag kanske faktiskt kunna tjäna pengar på mitt skrivande menar de. Men de kan aldrig förstå varför jag skriver och även om jag nu försöker förklara så är jag ändå inte säker på att det är särskilt många som förstår. Det jag får ut av att skriva kan inte mätas i inkomster. Det kan inte mätas över huvud taget.

Alltför ofta tackar jag nej till fester och häng med mina vänner. Det beror inte på att jag inte tycker om dem ( jag älskar er, det vet ni), utan på att jag bara måste måla eller skriva just den kvällen. Det är för mycket som måste ut och jag är övertygad om att jag ändå inte skulle vara det bästa sällskapet vid de tillfällena.

Så finns stunderna när det är outhärdligt tomt. När ett projekt är avslutat och inget mer finns att säga. Det enda som hjälper då är att ta del av någon annan skaparsjäls kreativitet och läsa en bok, gå på en spelning eller en konstutställning. Fylla på med nytt.

Jag tänker att alla skapande processer är ganska lika varandra, särskilt de varianter där man är ensam. Sedan jag började dela med mig av mitt författarskap har ytterligare en dimension tillkommit. Jag lägger ned så mycket av mina tankar och känslor i mina texter, bänder ut och in på mig själv i månader och sedan plötsligt en dag är det dags att att dela med sig av det till världen. Det känns som att hänga ut själen till allmän beskådan och det är fruktansvärt jobbigt.

Men … när en bra recension dyker upp, eller en läsare hör av sig och berättar att min historia har berört då är det värt all den oro och ibland nästan ångest som alltid drabbar mig när det är dags för publicering.

Det är för väl att alla människor är olika och att inte alla har behovet att emellanåt försvinna från den gemensamma verkligheten för att skapa en egen. Det skulle antagligen var väldigt besvärligt om alla var konstnärssjälar. Eller så skulle det vara alldeles fantastiskt och underbart.

Bilden ovan är från Ranuajärvi, en sjö i närheten av mormor och morfars hus i finska Lappland. Det är otroligt vackert där på sommaren och vid tiden kring midsommar försvinner inte solen bakom trädtopparna. Fotot är tagit vid midnatt i augusti 2012 så även om hela natten är ljus syns inte själva solskivan så sent.

Lue och Weloifolket i Tårpilens år firar Stjärnfesten på midsommarnatten. Enligt urgammal tradition utför de en ceremoni för att att stjärnorna åter ska visa sig på himlen och visa dem vägen. Tack vare dem kan de aldrig gå vilse. Det land som Tårpilens år utspelas i heter Aurinma på ursprungsbefolkningens, imifolkets, språk. Aurinma är till viss del inspirerat av barndomens somrar i Lappi och namnet är ett hopplock av de två finska orden Aurinko = Sol och Maa = Land. Att skapa en ny värld var en både märklig och fantastisk upplevelse och hela den värld som jag kommer fortsätta skriva om kallas Yddrios.

Kul fakta i sammanhanget är att jag har en kusin som också är författare. Vi är födda samma år och lekte några gånger hemma hos mormor och morfar när vi var små. Jag minns inte så mycket av det, men ett tydligt minne är att vi smög upp på höskullen i ladan och hoppade i höet fast vi inte fick. Tyvärr är hon inte översatt till svenska, men för er som är finsktalande finns flera av hennes böcker att få tag på i den svenska nätbokhandeln. Hon skriver främst för barn och ungdom. Här kan du läsa mer om hennes författarskap Anu Ojala.

Ibland får jag frågan hur det går till att skapa en fantasyvärld och nedan finns mitt bästa tips. Hoppas att det kan vara till hjälp.

Mitt recept för att skapa en fantasyvärld är som följer:

1 del minnen av platser du besökt
1 del drömmar
1 del fakta från diverse böcker och tidningar
1 del fantasier om platser du önskar fanns alternativt är tacksam över att de inte finns

Skaka om i hjärnan, sov på saken och skriv sedan ned det som kommer ut.

Trevlig midsommarhelg!/Hyvää juhannusta!

Det finns många olika skäl till varför jag älskar fantastik och ett av dessa är de möjligheter de olika genrerna ger. Dels kan man som författare försätta karaktärerna i de mest märkliga situtioner och dels blir det möjligt att närma sig svåra ämnen på ett annorlunda sätt än om händelserna utspelades i vår vardagsvärld.

Förläggaren Jonny Berg (Swedish Zombie) sa en gång att skräckgenren kan fungera som ett filter där skrämmande ämnen blir hanterbara eftersom de bakas i en form som inte är verkligheten. Jag håller med om detta.

I min novell *The Order of Things råkar en kvinna i min ålder ut för det värsta som kan hända. Hennes enda barn svävar i livsfara och hennes son bara råkar vara ungefär i samma ålder som min egen. Hade de bott i Göteborg på 2010-talet hade jag nog inte orkat skriva den historien. Nu flyttade jag istället hela dilemmat till en futuristisk, degenererad värld och det gjorde också historien intressantare.

En annan aspekt av novellen är fattigdom kontra rikedom, utvalda kontra de icke utvalda, ett ämne som också hade kunnat dryftas i ett samtida Göteborg. Jag ser det varje dag och säkert ni också. Vi har alla olika sätt att hantera det och jag ville utforska hur Ida, som huvudpersonen heter, hanterade en extrem situation i en extrem värld.

Människans känsloliv och de val som görs i trängda lägen intresserar mig enormt mycket. För mig är fantastiken ett fantastiskt verktyg för att göra tankeexpriment och kanske i slutänden förstå både mig själv och andra bättre.

*Novellen ingår i antologin Waiting for the Machines to Fall Asleep (Affront 2015).

Jag skapade en värld och jag kallade den Yddrios. Min debutroman Tårpilens år utspelas i den världen, närmare bestämt på ön Aurinma. I berättelsen spelar även det mäktiga kejsardömet Tebidiar en stor roll. Kartan ovan är från det Kejserliga arkivet i Tebidiars huvudstad Trovar där även Kejsarens palats finns.

Det kommer fler böcker framöver med historier från den här världen, därav texten Legender från Yddrios på omslaget till Tårpilens år. Alla böcker kommer vara fristående så det är inte nödvändigt att läsa dem i någon speciell ordning eller ens att läsa allihop. Däremot kommer den som läser flera av böckerna att känna igen sig och kanske till och med träffa på en och annan gammal bekant.

Min nästa bok som heter Akademien i Vedinra kommer ta plats i Kejsardömet Tebidiar, närmare bestämt i staden Vedinra där Akademien för högre besvärjelsekonst är belägen. I mitt huvud finns ytterligare ett par böcker och jag längtar efter att få skriva dem.

Min stora dröm är att en dag kunna försörja mig på mitt skrivande. Som det är nu blir det bara korta stunder om kvällarna som jag har tid att skriva ned mina historier. Så klart är jag tacksam över att jag har möjlighet att skriva över huvud taget, det är det bästa som finns. Ja, och att läsa bra romaner och noveller av andra författare så klart!

Det snygga omslaget till kommande antologi från Affront förlag. Jag medverkar med novellen ”The Order of Things”.

RÄVELD

Sulor mot skare krasar 
stövlarnas spetsar pekar mot svart himmel 
och den stjärna alltet kretsar kring 
Rävarnas svansar sveper över valvet 
i den eviga jakten 
Jag har sett den tusentals gånger förut 

Renens mjuka nos mot min kind 
varm och trygg 
Vit andedräkt ser ut som skira sagoväsen 
de svävar i luften omkring oss 

Jag drömmer varje natt 
men isen är det enda som är kvar när jag vaknar 
Räveld viskar jag utan att förstå 
I handen känslan av sjalens mjuka silke 
Jag kan inte minnas dina ögon 

Staden äter mig 
och dagarna är näst intill outhärdliga 
Jag tröttar ut mig efter arbetets slut 
springer i parken tills jag inte längre kan andas 

När jag kommer hem 
längtar jag efter sömnen 
och det som är mitt riktiga jag 
Där färgerna växer över himlen är jag hemma 

Din bästa härk drog akkjan när vi for över isen 
och rävarna dansade ovanför oss 
Du sade ingenting 
för alla ord var otillräckliga 

Jag tror det var dagen du äntligen skulle bli min 
fast i drömlandet är det alltid natt 
Det smäller i isen 
Svettig och ensam ligger jag plötsligt i en säng 

För varje gång jag vaknar 
har jag svårare att lokalisera mig 
Klockan visar på sju 
med darrande fingrar slår jag numret till jobbet 
skyller på att jag är sjuk 

Sömn, kom och ta mig hem 
Låt mig dansa i skenet från rävarnas eld

Bokförlaget Affront som bland annat ligger bakom de hyllade Maskinblod-antologierna och Kärlek i maskinernas tid, gör en satsning på utlandet. Den kommande samlingen heter Waiting for the Machines to Fall Asleep och lanseras under försommaren. Jag medverkar med novellen The Order of Things och det är första gången jag blir publicerad på engelska.

 Medverkande författare:

My Bergström, Boel Bermann, Anders Blixt, Patrik Centerwall, Andrew Coulthard, Björn Engström, Andrea Grave-Müller, Tora Greve, Maria Haskins, Eva Holmquist, Anna Jakobsson Lund, KG Johansson, Sara Kopljar, Oskar Källner, Love Kölle, Jonas Larsson, Pia Lindestrand, Alexandra Nero, Christina Nordlander, Erik Odeldahl, Lupina Ojala, Hans Olsson, Johannes Pinter, Ingrid Remvall, Markus Sköld, AR Yngve.

Omslaget till boken görs av Andreas Raninger.