Okej, det kanske är en lite vilseledande rubrik. Det här är inte någon lista över mina favoritlåtar. Det jag menade var snarare att skriva om musiken i fantastiken, men nu när du vet det behöver jag ju inte hitta på en ny rubrik.

Det går knappast att tänka sig Star Wars, Dr Who, NeverEnding Story eller någon av de andra storverken utan sin musik men de har den orättvisa fördelen av att vara produktioner med både ljud och bild.

Får musiken ens plats i en fysisk bok?

Ja!

För egen del är det något jag funderar över eftersom jag arbetar på en bok där Näcken har en framträdande roll och dessutom har jag ett framtida bokprojekt som egentligen är en slags musikal. Tydligen har jag gett kontrollen över mitt författarskap till någon slags inneboende frustrationshungrig självplågare. (Där ser man, det ÄR terapi att blogga!)

Hur som helst, även om författaren hör musiken i huvudet, är det en helt annan sak att beskriva den. Är texten för angelägen att få med varenda detalj blir det lätt ointressant att läsa, men är det för svepande försvinner poängen. Efter allt arbete vore det förstås tråkigt om alla bara hoppar över musikstyckena.

Som jag ser det finns i huvudsak tre olika sätt att skriva musik på. Det första är att skriva ut sångtexten och hoppas att läsaren i alla fall uppfattar rytmen om än inte melodin. Det andra är att beskriva hur det låter (antingen rakt av eller genom liknelser). Det tredje är att beskriva hur den som lyssnar på musiken uppfattar/reagerar på den. Det går förstås att blanda mellan sätten också, för som författare vill jag så klart att läsaren får komma så nära känslan i just det där ögonblicket som möjligt.

Fast lätt är det inte att skriva musik i bokform och värre blir det inom fantastiken. Där kan de helt påhittade kulturerna och varelserna vara så annorlunda från oss att deras ideal och förmåga gör deras musik nästan obeskrivlig. Hur blir det med musik som mänskliga öron inte hade kunnat uppfatta? Hur blir det om aliens rörs till tårar medan människorna på skeppet kryper ihop i fosterställning och försöker slita öronen av sig? Hur blir det om det inte ens finns människor i berättelsen? Vem som har tolkningsföreträde till musiken hänger till en del på berättarperspektivet, men det behöver också bli trovärdigt för läsaren och helst vara möjligt för den personen att relatera till.

Det förklarar kanske varför så få vågar sig på det? Bland våra svenska fantastikförfattare har framför allt Lupina skrivit flera böcker där det förekommer musik, och jag tycker verkligen att hon har lyckats göra det riktigt bra!

Vad tycker du; funkar det att läsa musik i en bok? Har du funderat på om det finns skillnader i hur musik fungerar i fantastiken jämfört med mainstream? Har du koll på fler ”musikförfattare” att tipsa om?

Hela havet stormar på sociala medier – se till att muta in din nya plats!

Sociala medier, en sån underbar uppfinning! Via dem kan vi hålla kontakt med släkt och vänner som bor långt bort, men de ger oss också möjlighet att hitta personer som vi delar intressen och hobbies med, och bilda nästan som små egna samhällen med. Och för oss som tycker att det är lättare att formulera tankar och åsikter i skrift finns förstås ytterligare mervärden.

För oss som skriver böcker – och inte ger ut dem på stora förlag med etablerade kanaler för reklam och försäljning – ger sociala medier dessutom en fantastisk möjlighet att nå ut till potentiella läsare och knyta kontakter med andra som är i samma sits som vi själva. Facebook har sedan länge sidor, en möjlighet för ett företag, en förening eller annat, att posta sin egen information rakt ut i flödet. Både instagram och tiktok har etablerade hashtags (#bookstagram och #booktok) och communities för bokläsare och författare. Att finnas där erbjuder en helt annan möjlighet att nå ut än att stå på mässor och marknader några gånger om året.

Men, som det brukar påpekas: Om du inte betalar något för produkten så är det du som är produkten. 

Närvaro på sociala medier kostar oss normalt sett inte mer än själva verktygen för att kunna vara där, alltså telefon eller dator, i alla fall så länge vi inte betalar för större räckvidd. Istället betalar vi med att de som äger plattformarna får info om oss och att de kan sälja reklamplats, om inte till oss så till andra. Och även om vi små författare kanske får sålt en och annan bok via facebook, tiktok och instagram, så är det några få företagsägare borta i USA som blir rika på affären. 

Och det vore ju en sak om de bara blev just rika.

Men när de använder sina pengar till att stötta Trump, när de monterar ner faktagranskning och arbete med mångfald, rättvisa och inkludering på sina företag, då är det dags att tänka om. För även om vi gärna vill nå läsare och andra författare så ska vi inte sälja ut oss. 

Vi som skriver – kanske extra mycket vi som skriver fantasy, science fiction, dystopier och liknande – drivs ofta bland annat av att vi vill visa på alternativa verkligheter. På hur dåligt det kan bli under fel förutsättningar, och hur bra världen skulle kunna vara. Och hur gärna vi än vill sälja våra böcker, så är det dags att se om sitt hus nu. Leta alternativ. Var kan vi finnas istället, för att nå ut med våra böcker och interagera med likasinnade?

Det som är bra är att det finns alternativ. Det finns en hel värld av decentraliserade sociala medier, kallat Fediverse/Fediversum. Där kan vem som helst (med tillräcklig kunskap) starta en server, stor eller liten, och de olika servrarna ”pratar” sedan med varandra via ett gemensamt protokoll. Exempel på detta är Mastodon (som ungefär motsvarar twitter/X i formen) och Pixelfed (som är mycket likt instagram i upplägget). Det sägs att det även finns en fediverse-variant av tiktok på gång (under namnet Skylight). Fediverse innebär dock att du som användare behöver välja en server för ditt deltagande. 

Om det känns för komplicerat finns istället Bluesky, som också är en variant på twitter. Väljer du bluesky är det fortfarande ett företag som håller i trådarna, på en centraliserad plattform, men det har i grunden samma uppbyggnad som exempelvis mastodon. Fördelen med bluesky är att det är enklare, vilket innebär att du sannolikt hittar fler av dina gamla kontakter där. Och du slipper Meta. 

Flytten pågår redan. Både från instagram och facebook är det alltfler som skaffar konton på framför allt bluesky och pixelfed. Vi som vill diskutera böcker och skrivande börjar hitta varandra via taggar som bland annat #svenskabooksky.

Det kommer att vara stökigt ett tag, innan vi hittar de nya formerna. Och det är förstås läskigt att överge en plattform man kan och där man har flera tusen följare. Men vi behöver inte stressa. Var och en kan ta det i sitt eget tempo. Det viktiga är att våga ta det första steget. Skapa konton, muta in sitt eget lilla område på de nya plattformarna. Börja lära sig hur de funkar och börja följa folk. På det sättet är du redo när just du känner att nej, nu vill jag inte tillbringa en dag till på de här techjättarnas plattformar. Glöm inte att göra inlägg på de ”gamla” plattformarna om var folk kan hitta dig.

Och vi hjälps ju åt! Det är vi bra på i bokkretsar: att stötta, visa upp varandras böcker, tipsa om vem man ska följa, och så vidare. Det fortsätter vi med och lägger lite extra krut på nu.

Orkar du ett steg till? Då är mitt tips att du skaffar en egen webbplats. Att ha något du bestämmer helt själv över är inte så dumt i denna tid.