Kanske en diktare

Filmklassiker! Jag har alltid tyckt om saker, filmer, böcker, byggnader, kläder … ja, det mesta helt enkelt från svunna tider. Fast det är inte helt sant. Det fanns många ideal och åsikter som jag är starkt emot, men det finns det i vår tid också. Nu när jag skriver på ett manus som utspelas på 30-talet passar jag på att frossa i allt jag kommer över från den tiden.

En av min favoritskådespelare är Gösta Ekman (den äldre) och jag har nyss sett ”Kanske en diktare” från 1933. Ekman var en skicklig karaktärsskådespelare och här kommer han verkligen till sin rätt. Han spelar en rockvaktmästare vid namn Filip som inte lyckats alls i livet och som gärna fantiserar ihop historier för att göra vardagen uthärdlig. En kväll kommer den vackra och sorgsna Jane och hennes man till restaurangen och Filip förälskar sig direkt.

Det är en mörk historia. Karaktären Filip är mångbottnad upptäcker jag en bit in i filmen. Jag funderar fortfarande över slutet som kan tolkas på flera sätt. Ekman gör en fantastisk rolltolkning och det är i den här filmen som Karin Kavli debuterar i rollen som Jane.

Gösta Ekman var otroligt produktiv såväl på teaterscenen och som på vita duken. Året innan filmen hade premiär spelade han Filip i den teaterpjäs som filmen är baserad på.